Tillbaka från en fantastisk helg i bushen, utan tvekan den bästa helgen sedan jag kom hit. Ska försöka beskriva allt vi sett och upplevt med risk för att jag kommer att överkonsumera adjektiv som vackert, fantastiskt och underbart.
Vi var bara sex tjejer som hoppade på bussen till Tinas bushcamp igår, och det var så skönt att få åka iväg och bara umgås med några få. Att vi därtill fick fyra platser var i bussen att bre ut oss på skadade inte heller.
Efter ett snabbt stopp på Nakumatt i Karen där vi inhandlade bananer och choklad, tog det inte långt tid innan vi befann oss mitt ute i vildmarken. Ett oändligt, orört landskap bredde ut sig vart man än vände sig, fantastiskt! Vid ”infarten” till campet mötte Tina oss med sin bushcar eftersom bussen inte kunde köra längre än dit. Vi lastade över all vår packning i bilen och medan Tina körde i förväg började vi vår promenad upp till campet. En masai vid namn Daniel visade oss vägen och berättade lite om sig själv och hur de lever i masailand som han kallade det. Det var roligt att höra, det kändes betydligt mer äkta än när vi besökte masaibyn i Masai Mara som bara var en så kallad turistby. 
Vi gick i ungefär i en timme innan vi kom fram, det var jätteskönt att gå efter att ha åkt buss ganska långt och dessutom var allting runtomkring så fint. Det var så verkligt men ändå inte. Vi var mitt ute i ingenstans, på en plats dit inga turister kommer och runt omkring oss fanns all denna orörda, vackra natur. Det var så stillsamt, så tyst och luften var så klar. Inte folk överallt, bilar som tutar och avgaser som får en att hosta.
Utsikten och bushcampet var verkligen breathtaking, det var så fantastiskt fint och fridfullt, tycker alla borde får spendera en helg på ett liknande ställe bara för att få känna känslan och se allting. Det går verkligen inte beskriva det på ett rättvist sätt med varken ord eller bilder. 
Efter att Tina visat runt oss och vi packat upp våra saker i tälten gick vi allesammans upp till viewpoint där vi satt och såg på solnedgången, magiskt.
Kvällsmaten bestod av oxkött i vitlöksmarinad som vi grillade och till det hade vi potatissallad och grönsaker, köket här på skolan hade verkligen tänkt på allt när de packade vår kylväska! Tror detta kan ha varit den godaste middagen jag ätit sedan jag kom hit till Afrika, och jag är ganska säker på att de andra håller med mig! Till efterrätt grillade vi bananer och choklad och sedan satt vi resten av kvällen runt lägerelden. 
Marken var jättestenig så trots att vi hade två liggunderlag var låg vi allt annat än bekvämt... Men med lite kläder, jacka och handduk under sig gick det ganska bra. Det bästa med tältningen var ändå stjärnhimmeln! Vi struntade nämligen i tältduken och eftersom innertältets tak bara var myggnät såg vi himlavalvets alla stjärnor lysa ner på oss. Att sova under bar himmel är sagolikt, men att sova under bar himmel mitt ute i bushen dit inga andra än naturens egna ljud eller ljus når är oslagbart.
Imorse gick vi alla upp till viewpoint igen för att kolla in solnedgången, tog inte med min kamera eftersom det ändå var lönlöst att försöka fånga det på bild, men fint var det! Resten av morgonen/förmiddagen spenderade vi på bushcampen; vi åt en lång frukost, packade ihop alla saker samt satt på Tinas veranda/uteplats, pratade och bara njöt av livet.

Tror inte jag mått så bra på länge som jag gjorde igår när jag steg ur bussen mitt ute i vildmarken. Det var så skönt att bara få strosa omkring, överväldigas av omgivningen och helt enkelt bara vara. Jag behövde verkligen det här, jag behövde få komma bort, andas ut och ta nya tag. Tror inte jag hade kunnat göra det så fort eller så bra på någon annan plats och jag är så tacksam för att underbara Tina tog med oss till denna idylliska plats.