Idag, lördag var det nordisk julbasar här på skolan som Svenskföreningen anordnade. De var här o satte upp ält och pynt redan igår så hade riktigt bra magkänsla när jag vaknade i morse! Vi var ett litet gäng från kören, 9 stycken, som skulle sjunga några jullåtar. Gick väl ganska bra, sjöng bland annat Stilla Natt på swahili (!!) och några klassiker som Jul, jul strålande jul, Gläns över sjö och strand, Ljuset i advent osv. Efteråt kikade vi omkring lite på marknaden, hittade lite småsaker och passade på att dricka glögg och äta pepparkakor - så gott!! Bortsett från att det var närmre 30-35 grader så var det riktigt mysigt och julstämningen kom faktiskt smygande. 

 

Hejsan hoppsan! Tänk, imorgon är det fredag igen - denna veckan har gått så fort! Det har gått lite upp och ner sedan sist det var helg, har fått ytterligare en inlämning och ett prov på planeringen innan jul vilket till en början kändes väldigt tungt. Har dock fått gjort väldigt de senaste två dagarna så känns som om det hela kan gå vägen i alla fall. Hur som helst kan man ju inte vara deppig när det är fredag imorgon! 

Ser fram emot helgen, imorgon händer visserligen ingenting speciellt men på lördag anordnar svenskföreningen i Nairobi en "nordisk" julmarknad här på skolan. Ska bli jättemysigt! Massa svensk mat och annat har utlovats. På kvällen lutar det åt utgång på en klubb som heter Galileo, för oss som inte är grounded då vill säga - vilket är typ 20 personer.... De andra var nämligen på Galileo förra helgen och hade det lite för trevligt.

På söndag (första advent!!) skulle vi egentligen åkt till Nairobi National Park med Wildlife-kursen och hjälpt till med räkningen av djur som sker den första söndagen i varje månad, för att kunna ha koll på eventuella populationsförändringar. Detta blir dock inte av denna söndagen utan är uppskjutet till februari istället eftersom de inte hade plats för hela vår grupp på 20 elever. Väldigt tråkigt tycker jag, men sovmorgon är inte helt fel det heller! På söndag eftermiddag står det pepparkaksbakning och julpyssel på schemat här på internatet vilket jag ser mycket fram emot. Kommer bli den första, första advent som jag inte kommer åka hem till mina älskade morföräldrar och spendera kvällen där med min familj och min kära faster Ingrid. Känns lite konstigt, men finns inte så mycket att göra åt det - får ju i alla fall fira jul tillsammans med dem som vanligt!

På tal om jul så var jag, Felicia och Sofie på Junction idag och handlade massa julklappar, har en del kvar men har ju fortfarande tre veckor på mig. Det är så roligt att leta och köpa julklappar här nere eftersom man kan hitta så många fina saker som inte finns hemma i Sverige, ska bli så roligt när alla öppnar sina klappar på julafton!

Vi glömde dock bort tiden totalt så vi fick halvspringa tillbaka för att hinna tillbaka till skolan till halv sju, som ju är det senaste vi får vara ute utan att ta taxi eller vara minst fyra stycken. Som tur var hann vi, hade varit surt att bli grounded för att checka in i gaten för sent...

 

Jag och Felicia, är så glad att ha henne som vän ♥

 

 

Svar: Tack du! Skolan ligger i utkanten av Nairobi. Det ligger ganska perfekt faktiskt för vi har nära till det mesta härifrån; det tar inte mycket mer än en tjugo minuter/halvtimme med taxi/buss vare sig du vill till downtown, köpcentrum av olika slag, skogen, savannen, finare delar eller slummen. 

 

Svar: Hmm, bland det bästa är att det ligger just här i Kenya - ett land som har fantastiskt mycket att erbjuda! Inte ens halva året har gått och jag har redan sett och upplevt så mycket mer än vad jag kunnat drömma om. Värt att nämna är också att alla lärarna jag har här är fantastiskt bra, helt plötsligt har jag börjat gilla ämnen jag tidigare tyckt vara pest och pina! En tredje sak är att man bor på internat och får lära känna massa nya människor, det finns alltid någon som vill hitta på någonting om man har tråkigt. Ytterligare ett plus med internat är att varje morgon är en sovmorgon här om jag jämför med när jag gick upp en skoldag hemma i Sverige... 

Det värsta är väl att man är så långt hemifrån, ibland kan man känna sig ensammast i världen trots att man aldrig är ensam här. Att bo på internat hamnar faktiskt på denna sidan också för ibland kan det vara väldigt påfrestande också, som sagt så är man aldrig ensam och då rummen är extremt lyhörda hör man allt som händer i korridorerna intill, vilket är jobbigt om man vill ha lugn och ro. 

 

Svar: Jag fotar med en Nikon D5100 och använder antingen nikons kitobjektiv; 18-55 mm, ett 40 mm också från nikon eller ett 70-300 mm från Sigma.

Idag har jag bott i Kenya i 100 dagar - hur coolt är inte det egentligen? Känns konstigt, känns som om jag har varit här i en evighet samtidigt som jag undrar vart dessa 100 dagar försvann iväg? 

Hur firar vi denna dagen då? Jo, genom att ställa klockan på halv sju trots sen kväll igår (såg Catching fire igår på IMAX-bio inne i downtown - riktigt roligt!) och efter frukosten packa in oss i bussarna för att åka och bestiga Ngong Hills. Det var skolan som ordnade turen som en friluftsdag samt som träning inför Mount Kenya nästa termin - vi ska ju nämligen bestiga Afrikas näst högsta berg på 5199 m.ö.h. i februari/mars nästa år...

Ngong Hills skulle man kunna säga är som en serie kullar, Ngong kommer ifrån masaiernas språk maa och betyder knogar eftersom de helt enkelt liknar ett par knogar från sidan. Vi gick vandrade upp och ner från den första till den sista "kullen", den första halvan var ganska jobbig för det var bitvis väldigt brant medan den andra halvan kändes betydligt lättare. Egentligen var det inte speciellt fysiskt jobbigt, det var mer mentalt påfrestande eftersom de där jäkla kullarna aldrig tar slut. Som Tina sa, man kan aldrig säga "bara en kulle till" för det kommer alltid en till bakom. 

Vi vandrade i ca tre timmar innan vi möttes upp av skolbussarna, då hade Janet och chaufförerna fixat korv med bröd och dricka - högst välbehövligt kan jag lova!! Speciellt drickan, vattnet vi fyllt våra vattenflaskor och camelbags med på morgonen var nämligen dåligt - smakade bara klor och var totalt odrickbart. Ingen höjdare att vandra i tidvis gassande sol utan någonting att dricka. Men det var det enda missödet, annars har vi haft en riktigt bra dag!

 

Idag var alla lektioner med lärare som också är mentorer inställda eftersom alla hade utvecklingssamtal idag - dock har jag Pär eller Martin fyra av fem lektioner på fredagar och de är inte mentorer för någon klass så jag hade nästan skola som vanligt. Tough luck antar jag. Hade dock mitt utvecklingssamtal under fysiklektionen, gick jättebra så är riktigt glad och lättad nu. 

Efter skolan gick jag, Felicia, Sofie och Jenny en runda till Toi - en snabb runda sa vi men det går sällan snabbt när man är på Toi... Planen var också att hämta ut mitt paket från mamma på postkontoret, som äntligen anlänt efter tre veckor. Toi drog ut lite mer på tiden än vad vi hade trott men som tur var kollade jag på klockan tjugo i fem och insåg att posten skulle stänga om tjugo minuter så då blev det att småspringa dit för att hinna i tiden. Visst blev de lite sura att jag kom precis innan stängningen men jag fick mitt efterlängtade paket så brydde mig inte så mycket. MEN, inte nog med att jag fick hämtat ut mitt paket från mamma - en dam bakom kassan lade fram massa paket addreserade till elever på svenska skolan som de av någon anledning inte skickat ut några avier till och där fanns ytterligare ett paket till mig!! Blev så glad, och Felicia kan intyga att jag svävade som på moln hela vägen tillbaka till skolan.

Packade upp dem direkt när jag kom in på mitt rum, mammas paket visste jag ju delvis vad det innehöll - proteinschampoo och saffran var ju vad jag hade efterfrågat speciellt. Utöver det fanns det svenskt godis (♥) och två fina kort nerstoppade.

I paketet från mormor och morfar, sådär omsorgsfullt inpackat som bara mormor kan, fanns det skumtomtar, ett fint brev och bland det bästa - en adventskalender! En sådandär fin bilderkalender där man öppnar en liten lucka varje dag i december. Har haft en varje år så länge jag kan minnas och i år blir alltså inget undantag. Blev så glad, mormor träffade som vanligt mitt i prick ♥

Idag, torsdag hade vi Suit Up Day här på SSN vilket betydde att alla gick upp minst en halvtimme tidigare imorse för att klä sig extra snyggt och till och med sminka sig. För egen del var det alltså första gången jag sminkade mig bara för att gå till skolan. Det var jättekul att se alla så uppklädda, till och med vissa lärare hade satsat, Pär framför allt som hade kostym på sig - vilket inte förvånade mig det minsta! Annars var alla killar klädda i kostym eller skjorta o kavaj. Vissa tjejer hade dragit på finklänningar medan andra körde suit up och hade skjorta och kavaj/slips/fluga till. Själv har jag fkaitkst inte tagit med någon kavaj hit, så körde bara på raffeskjorta och smink dagen till ära. Måste säga att alla lektioner kändes mycket seriösare när alla var så uppklädda - kanske har skoluniform ändå någonting med studieresultat att göra i alla fall?

På kvällen var det finmiddag, elevrådet hade dukat och fixat så fint med bordsplaceringar på gräsmattan bredvid poolen. Hade en rolig kväll med gänget, med roliga tal och galenskap (alla hade en lapp under tallriken med någonting man skulle göra under middagen...) 

 

Alla bilder är lånade av Jenny!

 

Elsa

Måndag idag, och som de flesta andra måndag har det inte hänt någonting speciellt. Haft någonting på schemat nonstop från klockan halv nio idag fram tills nu. Lektionerna har avlöst varandra med tio minuters mellanrum och direkt efter sista lektion gick de flesta av oss raka vägen till matsalen, som har en liten musikavdelning, för den första av veckans två luciaövningar. Tycker personligen att det börjar låta mycket bättre nu, snart är det bara två stämmor som det ska vara ;) Körde igenom hela luciaprogrammet idag och övade lite extra på solon och olika stämmor. Tycker det är så roligt att få sjunga igen, och extra kul är det vid den här tiden eftersom lucia är min personliga favoritkonsert på året.

Körövningen fick ett ganska plötsligt avslut då himlen plötsligt öppnade och regnet började ösa ner, de afrikanska monsunregnen får verkligen de svenka ösregnen att framstå som duggregn! Då bestämde sig de flesta för att hoppa i poolen istället för att sjunga, men tror ända att vi var klara så det gjorde inte så mycket. 

 

I förmiddags verkade de som om tiden inte kunde gå tillräckligt fort, timmen efter brunchen verkade vara lika lång som två timmar vilken annan dag som helst. Till slut fick jag äntligen dra på mig mina älskade Kyra-ridbyxor /kan var det skönaste och mest slitna plagget jag har i min ägo) plocka fram ridhjälmen, sätta på ridskorna för att sen gå ner till bussen som skulle ta oss till Karura forrest. Efter förra gångens besvikelse försökte jag verkligen hålla nere förväntningarna, men det var svårt kan jag lova, och det var inte bara jag som var ordentligt taggad inför ridningen. När vi kom fram möttes vi av en lång rad av uteboxar med pigga hästhuvuden som kikade ut. Det fanns två ridbanor med färgglada hinder och på gårdsplanen sprang det omkring höns och katter. Hästarna vi skulle få rida var färdigsadlade och leddes ut på gårdsplanen, till min glädje stämde det Tilan hade berättat - ingen häst var undernärd, ingen haltade, utrustningen passade, deras hovar var välskötta, de såg pigga och framåt ut och ingen häst behövde bära en för stor/tung ryttare för sin storlek. Tilan hade i förväg sagt till mig att jag skulle be om en häst vid namn Jungle Boy som hon tyckte passa in på min beskrivning av en rolig ridhäst. Han var brun med svart stubbman och ungefär i samma höjd med mina pållar hemma, kring 1.50 i mankhöjd. Någon skönhet var han då rakt inte, det var ingen av hästarna där, och när jag närmade mig honom försökte han bita mig ett par gånger så något bra första intryck gjorde han verkligen inte. Men väl uppe på hans rygg kom vi riktigt bra överens, öronen pekade rakt fram och han lyssnade till skänklarna, förhållningingar, rösten och till och med ganska bra för vikthjälper. Till en början rörde han sig ganska stötigt men efter ett tag gick han mer avslappnat och kunde till och med gå i en hyfsat samlad form. Vi red en tur på knappt en mil i en fantastiskt vacker skog, jag njöt verkligen av varenda sekund och när vi sträckte ut i en galopp längs en bred, mjuk stig, rödfärgad av den typiska afrikanska jorden, gick mitt leende från öra till öra. Det går inte att beskriva, tror bara det är hästmänniskor som kan förstå, ni andra tycker nog bara det låter töntigt, men på hästryggen är jag sådär lycklig att jag inte kan tänka på någonting annat - bara njuta av nuet! Jungle Boy låg på bra hela turen och verkade ha lika roligt som jag.
Tycker helt klart att det var värt varenda shilling så det kommer bli många fler ridturer i Karura! 

 

 

Har precis ätit kvällsmat, för en gångs skull serverades det inte ris och köttgryta idag - något de i vanliga fall gärna serverar oss vid så gott som alla måltider. Svar ja; jag börjar tröttna lite på maten här faktiskt.

Eftermiddagen spenderades i downtown, och vi var bl.a. uppe på helikopterplattan och njöt av utsikten samt knäppte massa bilder, sen var vi också inne på Stanley och fikade - svindyrt men väldigt gott! Downtown i Nairobi ser från marken ut som vilken storstad som helst, höga hus, fullt med hotell och affärer och människor överallt. Själva kärnan är egentligen ganska liten, uppe från helikopterplattan kunde man se var savannen tar vid och bergen som torna upp sig i horisonten. Från marken är staden alltså inget speciellt, men uppifrån är den väldigt vacker!

Vet inte riktigt vad som händer ikväll, många ska till Karen och äta på restaurang men känner mig inte alls taggad på det så har valt att stanna hemma. Vad som händer här på internatet är oklart, men något finns det alltid att hitta på! 

Angående bion igår blev det lite struligt, känns som om någoting sällan är strukturerat här i Kenya, så det slutade med att vi till min besvikelse fick se en annan film istället. Så istället för Thor 2 blev det en skräckfilm som heter Carrie, den var mest väldigt, väldigt konstig...

 

Så var det fredag igen, ledsen att jag inte skrivit något de senaste dagarna men internetet har verkligen varit råkasst den senaste veckan så det tar jättelångt tid att ladda upp bilder och inlägg. Hoppas på bättre flyt i fortsättningen.

Idag slogs jag återigen av hur fort tiden går, känns som om det bara var ett par dagar sedan sist det var fredag och vi var påväg till Ebbas födelsedagsfest. Halva november har redan gått och idag är det fem veckor kvar tills jag sätter mig på planet hem för några veckors julledighet, har aldrig tidigare längtat såhär mycket till jul - inte ens när jag var liten och trodde på tomten. Dock handlar längtan inte länge om att jag vill härifrån, stämningen har blivit mycket bättre och vi har många roliga planer på G, istället längtar jag bara efter dagen jag får åka hem, känlsan av att ha klarat av halva tvåan och det där scenariet jag spelat upp tusen gånger i mitt huvud när jag får gå ut i ankomsthallen på Kastrup och krama om min familj, för att sen packa in mina saker i bilen och åka hem till mormor och morfar för det årliga pepparkaksbaket. Obeskrivligt men hoppas att ni förstår, vet att i princip alla här på internatet gör det i alla fall.

Dennna helgen verkar högst lovande; ikväll är vi ett gäng som ska gå på bio, första gången jag går på bio här i Kenya faktiskt. Ska bli jättekul, filmen vi ska se är Thor 2 som jag har hört mycket gott om. Imorgon verkar det bli en tur till downtown på dagen, kolla runt lite och förhoppningsvis åka upp till helikopterplattan. Sen på söndag kommer det oslagbara, vi ska rida i Karura forrest som är ett jättefint område här i närheten. Jag hoppas verkligen att detta blir så bra som jag hoppas, förra gången vi red blev ju nämligen något av en flopp (inlägg om det här). Men vad jag har hört om detta stället så ska det finnas fina hästar och vi ska alltså få rida ut, inte i en paddock. Behöver verkligen komma upp på hästryggen igen, har ju bara ridit en enda gång på 92 dagar och hur jag har överlevt det är för mig en gåta - saknar det så himla mycket!! 

 

Idag satte period två igång vilket medförde lite förändringar i mitt schema. Mina korta och behagliga onsdagar är numera obefintliga då en tvåtimmars lektion lagts till efter min tidigare sista lektion för dagen och jag slutar nu 16:10 tre dagar i veckan. Jag hoppas att det inte kommer bli så jobbigt som det låter, lektionen som lagts till är nämligen en specialiceringskurs för naturvetare som jag valt till själv och som heter East Afrikan Wildlife, en biologi2lektion på måndagar har också bytts ut mot EA Wildlife. Med tanke på vad jag hört om kursen tidigare tror jag bara att det kommer bli kul, ett avbrott i det "vanliga" skolarbetet då vi kommer vara ute mycket och studera och undersöka djur och växter. Redan den 1 december är en heldag i Nairobi National Park inplanerad där vi ska räkna och anteckna alla djur vi ser på savannen, så då kanske ni förstår varför jag som älskar safari ser denna kursen som ett trevlig avbrott i vanlig skolundervisning. Något inte lika trevligt är att vi redan idag, första lektionen, fick en väldigt omfattande uppgift där vi individuellt ska fördjupa oss inom ett visst område (ex: lejonflockens hierarki och sammansättning; olika strategier för jakt och betydelse för levnadssätt; anpassningar hos växter som lever på svannen; migration av gräsätare och betydelsen av korridorer för dessa djur m. fl.) och sen innan jullovet lämna in en vetenskaplig uppsats på området samt förbereda en presentation med digitala hjälpmedel inför klassen. Puuh, som att jag inte redan har ett fullspäckat schema fram till jul...

 

I samband med period två finns det också nya fritidsaktiviteter att välja mellan. Denna perioden har jag valt friskis (igen, roligaste träningen ever) och boxercise. Boxercisen skulle egentligen börjat idag men våra tränare kom aldrig så den blev inställd. Är faktiskt ganska tacksam för det idag för Tina körde ordentligt med oss på idrottslektionen för två timmar sedan, högintensiv intervallträning stod på schemat... Dessutom har jag jättemycket plugg, eller egentligen har jag bara fysiken tills på onsdag men så fort jag slår upp boken förvandlas min hjärna till en deg och jag fattar ingenting. Det finns hundrafemtioelva olika samband att hålla reda på och lika många sammanhang som olika samband gäller i. Bara att sätta igång antar jag...

 

 

Har haft en bra helg trots att mycket tid har lagts på plugg. Idag ordnade treorna lite olika lekar som genomfördes i mindre lag, bl.a. den klassiska stafetten där man först ska ta upp ett äpple ur en spann med vatten och sen leta upp en godisbit i en skål med mjöl, äta en bit vattenmelon så snabbt som möjligt utan att använda händerna och på sju minuter komma på en fantasifull och rolig sketch där alla i laget var delaktiga och sedan framföra den inför alla. Tycker treorna lyckades bra med dagen, vi hade roligt och alla försökte sitt bästa, mitt lag slutade på en ärofylld andraplats.

 

Idag är det farsdag så vill passa på att hälsa till världens bästa pappa, önskar att jag kunde vara hemma och ge dig en kram idag. Saknar dig jättemycket! Ses till jul, bara 40 dagar kvar idag ♥

 

Igårkväll var vi ett gäng från internatet som var hembjudna till goa Ebba som fyllde 16 år. Hon är dagelev här på skolan och bor alltså i Westlands med sin familj i ett superfint hus (detta var alltså i princip första gången jag var inne i ett normalt hus sedan jag gick utanför mitt egna hus den 15 augusti för 86 dagar sedan, tänk er känslan att gå in genom en vanlig ytterdörr, in i ett hus med hall, kök, vardagsrum och sovrum - himmelriket). 

Ska försöka med att itne ägna hela inlägget åt mat men det bästa med hela kvällen var nog just maten.. Det var utan tvekan det godaste jag ätit sedan jag kom hit till Kenya! Det var som en riktig svensk middag med grillat, potatis, olika gräddfilssåser, pesto, hummus, ljust bröd och hör och häpna, SVENSK OST! Haha, ni måtte tro att jag är galen men har man inte ätit svensk ost på 86 dagar börjar minsann galenskapen knacka på dörren. Till efterrätt blev det kladdkaka, muffins, fruktsallad och glass - de hade dessutom lyckats med det jag trodde var omöjligt - att få svensk kladdkaka att smaka som svensk kladdkaka när man bakar den i Kenya, de måste helt enkelt importerat svenskt mjöl och socker..? 

Efter denna himmelska måltid (haha tänk er då hur lyrisk jag kommer vara när kommer hem till jul...) blev det presentuppackning, snack och (svenskt)godisätande. Sen körde vi lite dansstopp vilket alltid är lika roligt! Kvällen slutade med snack i uterummet innan skolbussen kom för att hämta oss. Då var vi alla lagom trötta och jag tror inte att jag var den enda som somnade i bussen tillbaka till skolan......

Hade sammanfattningsvis en supertrevlig kväll - tack Ebba! 

 

 

Hejsan allihopa! Som skrivet i rubriken, idag är en bra dag! Nedräkningen till december månad, julkalendern, lucia och såklart jullovet då många av oss ska åka hem har börjat. Idag är det 24 dagar kvar till december och i ett kanske något desperat försök att skapa lite julstämning här bland palmerna så har vi börjat kolla på en gammal julkalender, en av mina personliga favoriter dessutom - Dieselråttor och Sjömansmöss! Så imorse kollade vi första avsnittet och imorgon är det dags för nästa, nostalgi och mys på hög nivå!

Det som satte lite extra guldkant på just denna dagen var att jag efter middagen (=lunchen) hittade två härligt tjocka brev i mitt fack, så av den anledningen har jag gått omkring med ett konstant leende på läpparna resten av dagen. I breven fanns bl.a. svenskt, underbart godis och totalt tre fina brev som fick tårarna att börja rinna ner för kinderna. Visst är det kanske vid synen av svenskt godis som man först drar efter andan, men när första känslostormen lagt sig är det breven jag kastar mig över. Godiset är egentligen bara ett plus i kanten (ett väldigt stort sådant visserligen, till och med så stort att det inte ens får plats i kanten) men det är framför allt de där nedskrivna raderna som jag uppskattar mest av allt. Handstiler, formuleringar och uttryck som jag känner så väl igen, situationer och händelser som man kan sätta sig in i och nicka leende åt när man läser om dem. Det är det som får mig att le stunder då jag egentligen inte känner för att dra på munnen överhuvudtaget, stunder då jag känner mig ensam (fast man aldrig är det på ett internat) och stunder då de där 670 milen hem känns extra långa. Sådana stunder känns alltid lättare med vetskapen om att alla dessa underbara människor tänker på lilla mig. Stort tack igen! ♥♥♥

Många undrar för övrigt hur det går med allting här på internatet. Personligen tycker jag att stämningen har lättats upp lite, som sagt så orkar man helt enkelt inte vara arg/upprörd hur länge som helst. Ytterligare en kille skickades hem idag men ingen turbulens liknande den förra veckan uppstod denna gången som tur var. Tror dock att det finns risk för att ilskan/missnöjdheten kommer att bubbla upp väldigt enkelt om allt detta inte reds ut ordentligt en gång för alla. Skolledningen jobbar fortfarande på det och på initativ av treorna ska vi alla ha lite lekar etc. på söndag för att bryta grupperingar, så det går åt rätt håll i alla fall!

 

 

 

Igår fick jag se min första nästan-solförmörkelse, vad jag vet i alla fall. Det var när vi satt och åt som flera plötsligt ställde sig upp och började vinka mot solen. Förstod först inte varför de stod där och vinkade men sen fick jag veta att 17:17 skulle det bli solförmörkelse och för att inte bli helt bländade kollade de genom fingrarna samtidigt som de "vinkade". SÅ snart stod även jag där och viftade med händerna mot solen, och man kunde faktiskt se månens konturer ganska tydligt! Det blir inte total solförmörkelse här i Nairobi, men nästan! Tydligen så åkte många upp till norra kenya över helgen där man kan få se en total solförmörkelse.

 

 

Vet att min förra inlägg är väldigt kryptiskt skrivet och jag skulle så gärna vilja sätta mig ner och bara skriva, skriva och berätta allting som har hänt, men jag inser att det inte är något alternativ. Kort och gott säger jag istället såhär att vissa elever har brutit mot en hel del av skolans och internatets regler de senaste tre veckorna och i helgen urartade det totalt. Det resulterade i att två killar skickades hem i början av veckan vilket skapade om möjligt ännu större irritation bland många elever. Det har påverkat många negativt; flera har mått psykiskt dåligt och vissa ville inte ens sova här på internatet utan bodde ett par dagar hemma hos en i personalen. Det var med andra ord inte bara jag som funderade över att packa väskorna och ta första bästa flyg hem till Sverige. Nu har jag nästan bestämt mig för att stanna, i alla fall fram tills jul, sen får jag se. Men det tar vi då.

Med anledning av allt som har hänt så ställdes skolan in igår, torsdag, vi fick ändå ingenting gjort och många gick inte ens till skolan första halvan av veckan. Istället hade vi samtal i smågrupper och försökte göra avgrunden mellan de grupper som finns lite mindre. Vet inte huruvida de lyckades eller ej men lite bättre känns det, antagligen eftersom man inte orkar springa runt och vara arg/upprörd/ledsen hur länge som helst.

 

För att berätta någonting roligt istället så har vi alla, förutsatt att man inte är grounded dådå, fått tillåtelse att gå på ett event ikväll på Tree House. Det är en nattklubb här i Nairobi och egentligen är det 18-årsgräns men på initiativ av elever har vi fått till slut tilllåtelse av både klubben och internatet att vistas på klubben i alla fall, under förutsättning av vi sköter oss. Jag hoppas verkligen folk tar den här chansen och visar att man klarar av att vistas på en restaurang/klubb utan att behöva supa ner sig, kommer bli så besviken om något händer ikväll, igen. Tror knappast vi kommer få några fler chanser att vinna tillbaka boardingens förtroende..

Eftersom det är halloween har vi varit iväg och inhandlat lite utklädnader idag på eftermiddagen. Vissa har gått all in och hyrt hela kostymer men de flesta kör lite simpelt på en vanlig mask för ögonen, själv kör jag på en svart/guldig batmanmask som täcker ungefär halva ansiktet. Har fått låna en fin svart klänning av bästa Sara som jag ska ha, så det blir säkert jättebra! Saknar verkligen alla mina kläder som jag lämnade kvar hemma, tänker ofta att "åh det ska jag ha på mig" för att sen komma på att jag lämnade just det plagget hemma. Blir till att byta ut hela garderoben när jag kommer hem i jul! 

Nu ska vi fixa oss tillsammans innan vi drar ut, tre timmar före alla andra i vanlig ordning, för att sen dra hem vid 1-2 när de andra börjar komma haha. Så det funkar här på SSN, men lika glada är vi för det - egentligen skulle vi ju inte få gå ut på klubb alls! Hoppas på att kunna klicka lite bilder ikväll som jag kan visa er imorgon! Tills dess: ha det bra! Själv ska jag verkligen försöka att slappna av och bara ha KUL!