I onsdags fyllde Felicia 19 år! Det firade vi med extra fin frukost ute i trädgården, dit Felicia fick leta sig fram till med hjälp av ledtrådar och karta. Det blev superlyckat så tror födelsedagsgrisen var nöjd med inledningen av dagen!

Egentligen får man lite "dispens" på incheckningstiderna i gaten när man fyller år, men pga av alltför mycket plugg och det för tillfället ganska instabila säkerhetsläget bestämde vi för att skjuta lite på att gå ut och fira henne på riktigt. Det ska vi snart ta igen, en något försenad tårta fick hon ändå nu i veckan, vi hade hittat en glutenfri chokladtårts-mix på junction som blev jääättegod!

Lyckades faktiskt knäppa lite bilder på aporna som brukar hälsa på här på skolan lite då och då. Oftast klättrar de omkring på taken eller springer omkring på tennisbanorna men idag satt de så fint i träden, endast ett par meter ovanför där man går för att komma till lektionssalarna. De är så roliga att bara titta på när de hoppar omkring mellan träden och leker. Idag var det även en hona som hade en liten, liten unge klängandes kring halsen när hon klättrade, den var såååå söt men lyckades tyvärr inte få någon bra bild.

 

Denna veckan har verkligen försvunnit iväg på nolltid, jisses, nu är det bara tre veckor kvar till tre veckors "lov", dvs fältstudieveckan i Ol Pejeta Conservancy, bestigning av Mt Kenya och sportlov! (varav de två första veckorna räknas som skoltid, men utan vanliga lektioner - wiho!)

Har egentligen inte gjort så mycket annat än att gå i skolan, träna, plugga och sola denna veckan. I fredags efter skolan snörade jag, Felicia och Sofie på oss våra vandringskängor och gick några rundor på Impala (träningsanläggningen på andra sidan Ngong road) samt tog en sväng bort till Junction och handlade lite. Vi gick med vandringskängor i ett försök att börja gå in dem inför Mt Kenya, tror som sagt att det berget kommer bli tufft nog även utan skavsår... Vi gick runt, runt på "löparbanan" (=en väldigt ojämn grusstig runt fotbollsplanerna) och pratade om livet här, och livet där hemma. Det röda dammet och hettan gjorde det jobbigt att andas, speciellt längs Ngong road där avgaserna från alla bilar, bussar och matatus nästan går att ta på. Någonstans är det ändå rofyllt, på ett helt annat sätt än att gå längs en grusväg hemma och andas in klar, ren luft, men ändå rofyllt. Tror att det är känslan av Afrika som gör det, här tas det mesta med ett hakuna matata, eller pole pole och människor ler och hälsar, trots att man aldrig träffats tidigare. 

Kvällen spenderades för en gångs skull här på skolan, vi bakade och poppade popcorn och satt sedan och spelade kort och "med andra ord" hela kvällen - hade kramp i skrattmusklerna när jag gick och lade mig. 

Igår, lördag, fick vi reda på att det varit en attack i Somalia där ett femtiotal medlemmar ur en terrorgrupp dödats och därav har säkerheten än en gång höjts här i Nairobi. Vi får gå ut som vanligt men råds att hålla oss borta från platser med stora folksamlingar - som typ Junction eller andra köpcentrum. Den där känslan som länge låg kvar och gnagde efter attacken mot Westgate kom åter tillbaka, känslan att inte känna sig trygg. Jag bestämde mig således för att stanna på internatet hela dagen - bortsett från en kort avstickare till Impala innan brunchen för att träna. Njöt istället av att kunna sola och bada i januari månad och hängde med mina kära internatkompisar. Hann dessutom med att avverka en hel del skolarbete och att skypa med min mamma, har ett viktigt beslut att ta innan sommarlovet. Många drog ut på kvällen men vi bunkrade istället upp oss i giraffrummet och satt och pratade om allt och inget innan vi avslutade kvällen framför en riktigt bra film - The Bookthief - rekommenderas.

 

Idag är planerna inte speciellt många, alla på internatet är hembjudna till sina internatmentorer ikväll så vid fyratiden ska vi som bor i korridor 10,20 och 4 traska hem till Thomas. Har hört det ryktas om att det bjuds på grillat... tror hur som helst att det kommer bli en toppenkväll!

 

Mest tagit det lugnt idag, solat och pluggat. Ikväll var vi ett gäng som drog till Art Café på Junction efter kvällsmaten. Några åt mat där men Jenny, Sofie, Felicia och jag nöjde oss med att äta på skolan och sen bara beställa efterrätter på Art. Deras efterrätter är verkligen to die for, speciellt om man gillar choklad som jag.

 

Det är ju som sagt "sommar" här i Kenya nu, eller ja, torrperiod som man egentligen säger eftersom de inte har några egentliga årstider här. Det märktes dock inte ikväll för rätt som det var när vi satt på Arts uteservering öppnade sig himmeln och plötsligt öste regnet ner. Det var det sjukaste monsunregnet jag varit med om, och det fick verkligen Sveriges "ösregn" att framstå som duggregn. Bara vi sprang tio meter till bussen rann det vatten innanför kläderna när man kom in och när vi kom fram till skolan kanske tio minunter efter att det börjat regna forsade redan vattnet fram i vattenrännor och från stuprören. Som alltid när det regnar och åskar började elektriciteten och varmvattnet att krångla, så jag hoppas verkligen att vi slipper fler sådana här regn nu - det skall ju trots allt vara torrperiod. 

 

Ikväll var vi ute på restaurang och åt. Best Western heter stället, det är egentligen ett hotell men de har även restaurang och bar uppe på takterassen där man har utsikt över nästan hela Nairobi. Det var jättemysigt och maten var jättegod. När man bor såhär tätt inpå så många människor och varje dag äter frukost, middag och kvällsmat tillsammans med 70 andra är det verkligen skönt att kunna åka iväg bara några stycken, sitta i lugn och ro och prata och bara njuta - och Best Western var verkligen rätt ställe för det! 

 

Endast 4 dagar har gått på vårterminen och högen med skolarbete är redan enorm. Den här terminen kommer verkligen inte att bli nådig, trots (eller kanske på grund av?) att vi faktiskt har färre skolveckor denna terminen jämfört med höstterminen eftersom vi slutar redan den trettionde maj samt att två veckor utöver loven går bort för fältstudievecka och bestigningen av Mt Kenya (som jag redan börjat ångra mig inför, jag är inte direkt något större fan av att vandra och nu ska jag alltså spendera fem dagar vandrandes upp och sen ner för Afrikas näst högsta berg... Vill ha gjort det men vill inte göra det. Lite kluven över det med andra ord men upp ska jag!). 

 

Man kom verkligen in i rutinerna direkt och nu känns mitt hem sådär avlägset igen som Kenya gjorde när jag var hemma, både tids- och avståndsmässigt - var det verkligen förra veckan som jag var hemma?? Som alltid blir man lurad av tiden, även om man tycker att den släpar sig fram hinner man ibland knappt blinka innan det gått en vecka. Sa till mina vänner och familj hemma, att snart ses vi igen. Tror att jag i slutet av denna terminen kommer kunna se tillbaka och konstatera att jag hade rätt.

 

Det bästa med att vara tillbaka är helt klart mina vänner här och det underbara vädret - vi har haft kring 25-30 grader och strålande sol hela veckan och som jag har förstått det kommer detta vädret hålla i sig ända tills i slutet av april-maj - heeeelt okej! Helgen kommer följaktligen antagligen spenderas vid poolen för att försöka sola ikapp med de som spenderat jullovet i Watamu, Diani, Lamu eller Zanzibar. Annars har jag ingenting speciellt planerat förutom inför imorgonkväll då vi hade tänkt att gå ut och äta. Det lutar åt ett ställe som heter Best Western där man har utsikt över Nairobi när man sitter och äter - superfint! 

 

 

Funderar om jag borde skriva dag 128 eller 150 - har ju egentligen inte spenderat hela 150 dagar i Kenya men det är 150 dagar sedan jag officiellt flyttade hit. Får nog bli 150 i alla fall, enklast så.

De andra 21 dagarna har jag ju, som ni vet, tillbringat hemma i Sverige. Hemma. Tre hela veckors jullov är antagligen det längsta jullovet jag någsonsin haft, men aldrig tidigare har ett lov gått så fort. Vet inte riktigt vart tiden tog vägen, men nu sitter jag alltså åter på mitt rum, 10A, i på svenska skolan i Nairobi. Kunde inte sova så mycket på planet inatt så förmiddagen har spenderats sovandes och nu på eftermiddagen har jag hunnit städa och packa upp mina väskor, den där städningen var välbehövlig vill jag lova. Här hade det på tre veckor hunnit samlas lika mycket damm som det gör på mitt rum hemma i Sverige under minst tre månaders tid. 

 

Min Sverige-dos bestod av många höjdpunkter; pepparkaksbak hos mormor och morfar, julkonsert i Frenninge, julfirande hos faster Ingrid på lillejul och hemma hos oss på julafton, fikor och stunder med mina vänner, nyårskonsert i Öved (där jag efter en veckas hårdträning åter fick stå bland sopranerna och sjunga ut, underbart!), nyårsfirandet med mina pinglor, födelsedagsfirandet av vår kära faster Ingrid, middag hos mormor och morfar, lek med vovven, alla ridturer, varenda minut i stallet, kattmys, dagen i Frenninge med min mamma och mormor, ja jag kan fortsätta i evigheter.. Är glad för varje dag på lovet, det var så skönt att få komma hem igen, få andas ut och inse att allting fortfarande var i stort sett som vanligt - bortsett från att pappa köpt en ny bil. En röd sådan, vilket är det enda som räknas. 

 

Det var jobbigt att återigen behöva säga hejdå till alla där hemma, trodde det skulle vara lättare denna gången men det var snarare tvärtom. Visst inte riktigt vad jag skulle känna när planet lyfte från Kastrup och jag befann mig ensam ute på mitt äventyr, igen. Kändes i alla fall betydligt lättare efter att ha mött upp Jenny på Amsterdams flygplats och vädret och alla glada miner som mötte oss här i Nairobi lindrade ytterligare, men saknaden är fortfarande väldigt stor.