Dag 171 - Nairobi National Park
Om jag inte var speciellt pigg när klockan ringde igår morse klockan fem, var jag om desto mindre pigg när den även imorse började plinga kvart i fem. Idag slapp vi dock bestiga fler berg, istället bar det av i safaribussen till Nairobi National Park för djurräkning. Djurräkning är någoting som går av stapeln första söndagen i varje månadn och i vår naturvetenskapliga specialiseringskurs East African Wildlife så ingår det att vara med på minst en sådan här räkning. Man blir tilldelad ett visst område inom natinalparken och sen kör man längst alla utsatta vägar inom detta området och räknar alla djur man ser (utom vissa fåglar som är för vanliga för att noteras). Vi blev tilldelade ett skogsområde vilket kan vara både en för- och en nackdel. Det är nämligen väldigt svårt att få syn på några djur, men å andra sidan är det inte lika många djur att räkna - att räkna en gigantisk flock impalaantiloper mitt ute på savannen kan nämligen också vara rätt svårt. Vi fick ändå se en hel del, ingen leopard visserligen men flera dikdikantiloper, bushbucks, bufflar, crowned cranes, lejon, vita noshörningar och allt det där "vanliga" som zebror, impalor, eland, hartebeest, massa-fåglar-som-jag-inte-kan-namnen-på, babianer osv..
Efter att vi räknat klart inom vårt område tog vi en extra tur i resten av parken, bara för att det är så roligt att åka på safari. Älskar att stå i sätet men armarna mot det stekheta taket, solen i ögonen och vinden i håret, det var helt klart värt att gå upp klockan kvart i fem imorse.
Dag 10 - Nairobi National Park
Tillbaka på mitt rum efter mitt livs första safari! Finns inga ord för hur kul det var, jag älskade det! Vi fick tyvärr inte se alla djurarter vi hade hoppats på att få se, men chanserna är betydligt större att vi får se dem på Masai Mara som vi ska till nästa lördag så ingen är ledsen för det. Det var bara en så fantastisk upplevelse och jag hoppas att jag kan återge lite av den känslan med några bilder:
Nairobi National Park, eller Kifaru Ark (Kifaru betyder noshörning på swahili), ligger endast 8 km från Nairobi så det tog oss endast 15-20 minuter att köra hit med buss.
Charlotta och Karin utanför parken.
Det var en hel del papper som skulle fyllas i för att vi skulle kunna köra in i parken. Prisskillnaden om man kommer som bosatt i Kenya eller turist är ganska stor, idag betalade vi endast 50 kenyanska shilling per person vilket motsvarar knappt fem svenska kronor. Men många här försöker verkligen krama ur en pengar hela tiden för Peo som bott här i Kenya i trettioår var tvungen att betala "turistpriset" på 40 USD (~260 kr) eftersom hans förnyade arbetsvisum fortfarande inte har kommit. Allt detta plus att de skulle räkna in oss flera gånger tog förstås sin lilla tid. Vi fick alltså vänta utanför i ca en timme innan vi fick köra in. Kenyaner har nämligen aldrig bråttom, så länge ingen håller på att dö har de ingen brådska alls.
Medan vi väntade fick vi sällskap av denna lilla krabaten. Den var inte speciellt rädd för varken bussarna eller oss, antagligen eftersom folk brukar ge dem bananer eller något annat gott. Den hoppade upp bl.a. PÅ vår buss och satte sig på sidospeglarna, det var inte speciellt uppskattat av vår chaufför som jagade upp den i ett träd. Vi elever tyckte däremot det var helfestligt såklart!
Sen fick vi äntligen köra in i parken!
Först djuret stötte vi på bara ett par hundra meter från entrén, en gigantisk giraff hälsade oss välkomna. Många blev helt förundrade över att den stod endast tjugo meter från vägen, den bara stod där helt obekymrat och glodde på en buss med trettio exhalterade ungdomar som hängde ut genom fönstrena. Då skulle vi bara veta vad som vänta bakom nästa krök...
Tyckte vi tjugo meter var nära var det ju om möjligt ännu coolare när nästa giraff traskade omkring mitt på vägen! Girafferna är SÅ mycket större och vackrare än jag föreställt mig. De är gigantiska men rör sig ändå väldigt graciöst och har väldigt fint kroppsspråk, t. ex. så viftar de ibland jättegulligt med öronen.
Som ni ser ligger det ganska nära själva staden, man ser höghusen lite längre bort. Något som kanke borde nämnas är att detta är absolut ingen djurpark utan bara ett stort område (ca. 120 kvadratkilometer varav största delen är savann) dit flera viltpassager leder. Djuren är alltså helt vilda och har själva tagit sig hit. Den enda begränsningen är ett staket in mot staden så att djuren inte ska kunna ströva in i Nairobi och orsaka kaos eller riskera att skadas.
Vi fick tips från vakterna vid entrén att många djuren sökt sig in mot skogen pga torkan så vi styrde ditåt direkt. Till vår stora besvikelse fick vi dock inte se några större livstecken, några fåglar som var fantastiskt vackra och färgglada men totalt omöjliga att ta kort på och en "bushback" som skymtade fram bakom en buske.
När vi kommit ut ur skogen fick vi syn på en impala-hane, en slags antilop, som stod ensam och betade.
Snart fick vi också se en flock Elander, den största sortens antiloper som man känner igen på den hängande halsen (och storleken såklart)
Sen stod det plötsligt en flock zebror brevid vägen, man har liksom sällan tråkigt på safari..
Zebrorna måste jag säga, trots att de antagligen är de "vanligaste" djuren, är bland mina favoriter. Det kanske kan ha att göra med den hästälskaren jag är, man jag tycker de är så fina! Nästan lika vackra som mina älskade små hästar där hemma ;)
En hel flock med impala-hanar fick vi se danna gången samt en ensam hartebeest.
Fler giraffer...
Vi såg också bufflar på avstånd, kan ny skymta dem liggandes i det höga gräset?
Ett av dem djuren som vi inte riktigt visste om vi skulle få se eller inte, då det inte är helt självklart att få se dem här i Nairobi National Park, var noshörningen. Men efter ett tag fick vi se en hona
och hennes unge. Häftigt!
Fler fina zebror...
Vi stannade och gick av vid ett tillfälle, och såhär glada var alla över att vara på safari:
Lyckades klicka en fin bil på ytterligare en giraff hehe
Sista stoppet var vid detta monumentet, det är till minne av den demostration mot handeln av elfenben som skedde på just denna plats. Tjuvjakten av elefanter minskade faktiskt efter detta men pågår tyvärr i nästan lika stor utsträckning igen i dagens läge. För att protestera brände de 22 ton elfenben och askan på sista bilden är allt som finns kvar.
Dagen har varit helt otrolig och jag längtar nu ännu mer till Masai Mara nästa vecka. Då ska vi dessutom stanna i tre nätter och sova i tält ute i vildmarken. Tror aldrig jag kommer få nog av sådana här upplevelser, det var så otroligt häftigt att se alla vilda djur och den vackra omgivningen. Jag kan inte riktigt släppa allt ovanstående och mycket, mycket mer finns bara en kvarts bussresa från mitt nuvarande hem!
