I Ruhengeri, Rwanda, och kanske för hela resan var huvudaktiviteten den så kallade gorillavandringen. Bergsgorillorna är en utrotningshotad gorillaart som numera åter är på "frammarsch" tack vare en rad projekt för bevarandet av arten, i dagsläget finns det 880 berggorillor i världen varav ca 480 finns i just Ruhengeri. Delvis för att finansiera  projekten och närliggande byar som påverkas av gorillorna så anodnas vandringar för turister för att få se de stora gorillorna. Reglerna är dock mycket strikta, varje gorillafamilj får endast "besökas" av en turistgrupp på max 8 personer, 1 timme om dagen. 

Vandringen kan ta allt från 2-6 timmar beroende på var gorillafamiljen befinner sig, vi hade tur och behövde bara gå i ca 4 timmar. Hade förberett mig på att ge i x antal timmar efter att vi kommit in i själva regnskogen/djungeln där gorillorna håller till, men efter bara 20-30 minuter så låg där plötlisgt en stor svart hög när vi svängde runt hörnet och när man kollade närmare kunde man urskilja 7 gigantiska bergsgorillor. Där var en superstor hane, den sk. silverback som leder flocken, två blackbacks som är yngre hanar, några honor, en 3 månader gammal unge och en unge på ca 1 år. Vi stod bara 1-3 meter ifrån dessa väldiga djur och förundrades, det var skitcoolt helt enkelt - finns liksom inga ordentliga ord för att beskriva känslan. Den ett-åriga lilla gorillan var verkligen på bushumör och gjorde kullerbyttor, drumlade omkring, försökte leka med de andra gorillorna, svingade sig i grenar och försökte sig även att närma sig oss människor. Den var faktiskt framme och undersökte Elins skor vid ett tillfälle och klappade Sofie på ryggen när hon satt på huk, men de morrade genast var guide på nåt som skulle likna gorila språk och så ryggade den lilla tillbaka. 
Det var verkligen jätteroligt att få se dessa häftiga djur, kan inte fatt att vi faktiskt var där, bara någon ynka meter ifrån dessa vilda, men människovana, bergsgorillor!