Även här i Kenya har det firats Valborg ikväll! Svenskföreningen anordnade valborgsbål och grillat här på svenska skolan och i samband med firandet hade studenterna även sin mösspåtagning. Egentligen sker ju inte mösspåtagningen förrän efter de faktiskt tagit studenten men eftersom alla här åker hem till Sverige en eller två dagar efter avslutningen görs ett litet undantag här för att våra studenter faktiskt skall hinna ha på sig mössan lite. Jag lämnade över Felicias studentmössa, mycket ärofyllt uppdrag måste jag säga - speciellt då jag fick ha en lapp på ryggen där det stod "JAG HAR ETT ÅR KVAR".....

Efter att alla studenter fått sina mössor på huvudet tändes bålet och en frivillig kör började sjunga vårsånger, precis som det skall vara med andra ord. Advent, Lucia och påsk i Kenya kändes inte som advent, Lucia eller påsk men Valborg i Kenya känns faktiskt som Valborg! Vårkänslorna flödar, och tänk att det är maj imorgon! Det betyder att det bara är en ynka månad tills jag återvänder till Skåneland, tiden kommer flyga.

 

Hoppas ni liksom jag har haft en fin valborgsmässoafton!

 

Idag har vi naturare varit ute på fältstudier vid Lake Magadi och tagit vattenprover. Det var ungefär lika spännande som det låter, men ändå lite intressant. Vi kollade halten av ammoniumjoner, nitratjoner, aluminiumjoner samt pH, mark-, luft-, vattentemperatur och så vidare. Vi håvade även en del och tog med oss vattenprover tillbaka till skolan som vi ska studera i mikroskop på fredag - välkommen till naturarnas värld. 

Låter bilderna tala för sig själva - alla bilder tagna av Sofie!

 

 

I Ruhengeri, Rwanda, och kanske för hela resan var huvudaktiviteten den så kallade gorillavandringen. Bergsgorillorna är en utrotningshotad gorillaart som numera åter är på "frammarsch" tack vare en rad projekt för bevarandet av arten, i dagsläget finns det 880 berggorillor i världen varav ca 480 finns i just Ruhengeri. Delvis för att finansiera  projekten och närliggande byar som påverkas av gorillorna så anodnas vandringar för turister för att få se de stora gorillorna. Reglerna är dock mycket strikta, varje gorillafamilj får endast "besökas" av en turistgrupp på max 8 personer, 1 timme om dagen. 

Vandringen kan ta allt från 2-6 timmar beroende på var gorillafamiljen befinner sig, vi hade tur och behövde bara gå i ca 4 timmar. Hade förberett mig på att ge i x antal timmar efter att vi kommit in i själva regnskogen/djungeln där gorillorna håller till, men efter bara 20-30 minuter så låg där plötlisgt en stor svart hög när vi svängde runt hörnet och när man kollade närmare kunde man urskilja 7 gigantiska bergsgorillor. Där var en superstor hane, den sk. silverback som leder flocken, två blackbacks som är yngre hanar, några honor, en 3 månader gammal unge och en unge på ca 1 år. Vi stod bara 1-3 meter ifrån dessa väldiga djur och förundrades, det var skitcoolt helt enkelt - finns liksom inga ordentliga ord för att beskriva känslan. Den ett-åriga lilla gorillan var verkligen på bushumör och gjorde kullerbyttor, drumlade omkring, försökte leka med de andra gorillorna, svingade sig i grenar och försökte sig även att närma sig oss människor. Den var faktiskt framme och undersökte Elins skor vid ett tillfälle och klappade Sofie på ryggen när hon satt på huk, men de morrade genast var guide på nåt som skulle likna gorila språk och så ryggade den lilla tillbaka. 
Det var verkligen jätteroligt att få se dessa häftiga djur, kan inte fatt att vi faktiskt var där, bara någon ynka meter ifrån dessa vilda, men människovana, bergsgorillor!

 

Måndagen bjöd minst sagt på äventyr, jag och pappa bestämde oss till slut för att skriva upp oss på river raftingen medan mamma och Elin skulle rida. Raftingen var en heldagsutflykt så tidigt på morognen åkte vi in till Jinga där vi fick frukost i form av en ugandisk specialitet som kallas Rolex, sen åkte vi vidare till den plats där färden på Nilen skulle starta. Vi var ett riktigt bra gäng i vår båt om jag får säga det själv, grym teamspirit med många, ljudliga peppningar och vi hjälptes alla att dra upp varandra i båten när man trillat ur. Totalt spenderade vi 5-6 timmar i båten och under den tiden tog vi oss ner för totalt 9 fall - varav vi bara "flippade" i två, dvs båten välte - och avverkade en sträcka på 25 kilometer. Efteråt serverades vi buffé innan vi, stentrötta men glada, åkte buss tillbaka till campen. 

Forsränningen var riktigt, riktigt rolig! Var något sånär livrädd i början efter genomgången av allt som kulle kunna hända och vad man i så fall skulle göra för att inte riskera att skada sig. Inte blev det bättre när vår båt välte redan i andra fallet; alla var helt oförberedda på flippen och sekunderna som följde var det värsta jag upplevt någonsin. Jag tappade paddeln och repet som satt fast i båten och som vi fått order om att klamra oss fast vid, helt plötsligt befann jag mig bara under vattnet och varje gång jag försökte komma upp till ytan hindrades jag av båten som var någonstans över mig. Hann tänka minst hundra olika saker när jag låg där under vattnet, virvlandes runt innan jag äntligen kom upp till ytan efter en tid som egentligen inte var speciellt lång. Precis efter att alla kommit upp till ytan möttes allas blickar och de sade precis det som alla kände utan att ett enda ord behövde växlas, vi var med andra ord lika skakis allihopa men vi lyckades ta oss upp i båten igen innan nästa fors och sedan körde vi järnet resten av sträckan och JISSES vad kul det var! Vi välte en gång till efter den första flippen men då var vi alla beredda och alla lyckades hålla kvar i repet så själv tyckte jag bara det var kul att hamna i plurret igen! 

Var helt överväldigad efter denna dagen, forsränningen var fartfylld, blöt, läskig, spännande och makalöst rolig - just as I like it. Att dessutom ha åkt forsränning, nivå 5 (den svåraste som turister/amatörer får göra) på självaste Nilen är ju dessutom ganska coolt i sig! Låter bilderna tala för resten. 

 

 

 

Söndagen spenderades i Jinga, Uganda, på ett camp precis vid Nilen. Jag, mamma, pappa och Elin körde en runda på fyrhjuling, vi hade en guide med oss som visade runt i området och vi fick se mycket av Ugandas landsbygd. Vid ett tillfälle stannade vi även till vid ett litet (utifrån våra, svenska mått mätt då förstås...) lantbruk och kollade närmre på vilka grödor de odlar och vilka tekniker de använer. Vid odling av till exempel passionsfrukter använder de sig av två olika sorters passionsväxter som de sedan ympar. Den "vanliga", lila passionsfrukten som vi normalt äter och som är söt och god, samt en gul sort som inte är så god att äta men som har väldigt bra vattenupptagningsförmåga. För att få ut maximal vinst ympar de därför den lila passionsväxten ovanpå den gula, så att den lila ger större skörd tack vare den bättre vattenupptagningsförmågan genom den gula passionsväxten.

Efter två timmars fyrhjuling (som jag tyvärr inte har några bilder ifrån för tillfället, eftersom mamma har det minneskortet - men det kommer!) tog vi ett dopp i Nilen, duschade i utomhusduschar med helt otrolig utsikt, åkte på en båttur i solnedgången för att sedan äta grillat och ha trevlig på campen hela kvällen. 

 

Kom tillbaka till skolan igårkväll efter en helt fantastisk vecka. Det har varit jätteroligt och vi har fått se så mycket! Förstår inte hur tiden kunde gå så snabbt, men nu är alltså hela lovet över och mamma, pappa och Elin lyfte mot Sverige imorse. Jag var nog alldeles för trött för att inse att de faktiskt skulle åka iväg imorse klockan fem för när jag vaknade igen efter att ha sovit ut var min första tanke att jag skulle gå till rum A1 och se om de hade vaknat... Jättetråkigt och ledsamt att de åkte hem igen, man vänjer sig så fort vid att ha dem här omkring sig. Men, nu är det ju bara fem veckor kvar innan jag får krama om dem igen! Tiden kommer flyga.

För att återgå till resan, vi har alltså spenderat 9 hela dagar på resande fot och spenderat nätterna på olika camp, vandrarhem eller hotel. Jag hade väntat mig camping i samma stil som fältstudieveckan med små, jobbiga tält och hål i marken som skulle föreställa toalett - men icke sa Nicke - alla campingar vi bodde på var fina anläggningar med tillhörande restaurang, bar och riktiga badrum så vi har haft det riktigt bekvämt hela veckan. Det blev såklart en hel del bussåkande med tanke på att vi utgick från Nairobi, stannade till i bl.a. Nakuru, Eldoret, Jinga, Bonyonyi och Ruhengeri för att sen slutligen ta in på hotell i Rwandas huvudstad Kigali, men på så sätt har vi också fått se så otroligt mycket av Östafrika. På de olika ställena som vi har stannat och övernattat har de funnits en hel del roliga aktiviteter som jag hade tänkt berätta lite mer om i olika inlägg - så kika in här snart igen!

 

Sålänge bjuder jag på några bilder från resans början, vi stannade såklart till vid utkiksplatsen över Great Rift Valley innan vi fortsatte mot Eldoret där vi övernattade första natten. 

 

 

Satt som på nålar hela morgonen och väntade, hörde min grannes föräldrar komma och visste att de varit på samma plan som mamma, pappa och Elin. Så plötsligt, mitt uppe i ett mattetal som jag egentligen var för otålig för att lösa, så hörde jag en röst som jag kände så väl igen men som egentligen inte hörde hit och rusade ut i korridoren för att möta dem - det var så roligt att se dem igen!!

Vi har varit på giraffcentret som planerat, gått en sväng på masaimarknaden och ätit lunch på Art Café. Även åkt en hel del taxi haha, mamma såg något misstrogen ut när hon frågade hur långt det skulle ta att åka till giraffcentret och jag svarade "äsch, det tar inte alls långt tid, drygt en halvtimme kanske".. Det är lite skillnad på avstånd och avstånd här och i Sverige om man säger så!

Nu ligger alla och sover, de var lite slitna efter att ha rest hela natten men nu får de snart upp och hoppa så vi hinner packa inför morgondagen, då bär det av till Rwanda!

 

Just nu, i exakt den här stunden, sitter mina föräldrar och min storasyster på planet på väg hit - till MIG! Kan ni förstå att imorgon är de här hos mig, här i i Nairobi, på riktigt! Det kan nämligen inte jag, det känns fullständigt overkligt att de faktiskt ska komma hit! Vet inte varför men kan inte föreställa mig att ha dem här. När jag var hemma i julas kändes det som om livet här i Nairobi tillhörde ett helt annat liv, ett liv som ingen av de där hemma kunde förstå sig på och nu ska mamma, pappa och Elin helt plötsligt komma hit och vara en del av det - det känns så konstigt men såklart alldeles, alldeles underbart! Är så där härligt överlycklig och vill bara att morgondagen ska vara här.

 

De kommer antagligen vara ganska trötta imorgon när de kommer eftersom de flygit hela natten men hoppas ändå att de kommer vara pigga nog för lite äventyr här i Nairobi. Hade tänkt ta med dem till Giraffcentret för att klappa girafferna, vi är ju trots allt i Afrika och så mycket annan safari kommer det ju inte bli. På eftermiddagen hoppas jag kunna ta med dem till antingen Masaimarknaden på Junction eller Toimarket så att de verkligen får känna på den kenyanska atmosfären - minns hur paff jag blev själv första gången jag var där. Det är minst sagt en speciell men rolig upplevelse..! 

 

Resten av lovet kommer vi befinna oss på resande fot i Kenya, Uganda och Rwanda. I tio dagar kommer vi åka buss, bo på olika hotell/campingar/vandrarhem och stanna till i bland annat Eldoret (Kenya), Jinja, Masaka, Bunyoni (Uganda), Ruhungeri samt Kigali (Rwanda). Är inte helt säker på vilka aktiviteterna är men i Jinja, vid Nilens utlopp i Viktoriasjön, kommer det finnas möjlighet till ridning, fyrhjuling, forsränning, bungee jump och massa annat. Vad det blir bestämmer vi på plats! I Rwanda kommer vi bland annat besöka något museum angående folkmorden som ägde rum där -94 samt gå på vandringssafari för att se de berömda men tyvärr utrotninghotade bergsgorillorna. Är säker på att det kommer bli en toppenresa! 

 

I fredagskväll gick vi ut och åt, man skulle kunna säga alla är mer än trötta på skolmaten vid det här laget så det blir en hel del restaurangbesök. Denna kväll åkte vi till Tamambo som ligger i Karen, dvs inte så långt härifrån. Har faktiskt inte varit där tidigare men är ganska säker på att vi kommer att komma åter, maten var sååå god och servicen riktigt bra! Satt utomhus hela kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, levande ljus lyste upp i natten och små eldar höll oss varma - fick dock betala "dyrt" för denna mysstämning med 22 myggbett på mina fötter/anklar som för tillfället håller på att driva mig till vansinne. 
Hela lördagen spenderades i ett klassrum här på skolan, skrev nämligen högskoleprovet i totalt 7 timmar varav ca fyra timmar var effektiv provtid. Lite smått deprimerande att spendera halva helgen med att frivilligt skriva prov, och dessutom betala för det.. Haha, men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan! Detta var som sagt första gången så jag förväntar mig inget revolutionerande resultat utan ser det mest som en övning.  
Efter provet var i alla fall jag helt utslagen efter att ha suttit och försökt vara 100% fokuserad under så lång tid, och vi spenderade därmed kvällen i soffan uppe i Zebra, bakade en god kaka och kollade på Welcome to Sweden och Wallander - en sådan där bra, typisk internatkväll som jag kommer att sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta. 
Natten blev däremot en sådan där typisk internatnatt som jag inte kommer sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta. Jag försökte dämpa alla ljud från de glada som kom hem från utekvällen vid två men lyckades inget vidare. Somnade i alla fall med nöd och näppe framåt fyra på morgonen för att sedan väckas klockan åtta av de kenyanska byggarbetarna som lägger om taket ovanför våra rum. Hurra.