Dag 290 - Sista inlägget
Så var det dags, mitt sista inlägg. Lever i något av en förnekelse för tillfället, inte ska väl jag lämna allt detta, inte har jag väl sovit min sista natt undermyggnätet med alla mina fina, älskade kenyavänner inom 30 sekunders gångavstånd från min dörr, inte är väl det så det är? Jag har inte alltid kommit så bra överens med alla här på internatet, man kan naturligtivs inte bli bli bästa vän med alla, men likväl har jag gråtit lika mycket varje gång någon har lämnat de senaste dagarna och jag har kramat varenda en lika hårt med ett "hejdå, ha det bra, jag hoppas att vi ses snart igen". Det känns så sorgligt att allting nu har tagit slut, att jag aldrig mer kommer att bo i rum 10A på svenska skolans internat och varje kväll äta kvällsmat med hela min stora Kenyafamilj. Det faktumet har ännu inte hunnit sjunka in.
Väskorna är packade, rummet är städat och jag ska snart ta en sista dusch i vår fjärdedels kvadratmeter stora dusch. Sen är det dags, efter kvällsmaten (ber till gud att det INTE blir korvbollar....) rullar bussarna mot flygplasten. När vi, dvs. alla skåningar och ett par stockholmare, har lämnat är det bara fyra stackare kvar här på internatet som alla åker imorgon. Det har varit riktigt jobbigt att vara kvar ända till slutet, att se alla rum tömmas och alla människor åka. Väntan har varit lång, jag har försökt slå ihjäl lite tid genom att ligga och sola vid poolen men har varit så otroligt rastlös hela dagen så slutar bara med att jag går och pillar med nåt annat.
Försöker fokusera på att komma hem istället för att lämna och på att återse istället för att ta förväl. Det går sådär, även om jag såklart ser otroligt mycket fram emot att springa ut i ankomsthallen på Kastrup imorgonbitti. Det ska bli så skönt att äntligen få komma hem, få krama om alla, och få sommarlov på riktigt! Känner mig trots allt ganska klar här, och jag tror att jag är redo att vända blad trots att avsked alltid är jobbiga. Vad som än händer kommer jag alltid att bära med mig alla minnen och lärdomar från detta året i mitt hjärta, och jag är säker på att jag alltid kommer att se tillbaka på tiden som ett av de bästa åren i mitt liv.
Med dessa orden tackar jag för mig, tack alla som har följt bloggen under året - det har varit så roligt att se att så många har kikat in för att se vad jag har haft för mig! Stort tack, vi ses snart!
Framför allt: tack till alla fantastiska människor - nyfunna vänner, lärare, boardingföräldrar och alla annan personal på skolan som gjort detta året till ett av de bästa i mitt liv.
Kenya / SSN i ett nötskal
- En av våra vakter här på skolan, Matthew, svarar ALLTID med "I´m fine thank you" när man säger hej.
- Att åka buss här kostar oftast under 1 svensk krona. SwedKen-taxi tar däremot sjuka överpriser.
- Varje söndag vaknar du alltför tidigt av sång och musik från närliggande kyrkor där kenyanerna sjunger gospel och tar i från tårna. Kan vara väldigt mysigt ibland, meen ibland inte.
- Det bästa med att bo på internat är att man alltid kan vara spontan, man har bästa vännerna 30 sekunder från dörren, vi har en fet pool i trädgården, zebra och zebrabalkongen har de mysigaste sofforna och efter frukosten kan man sova en timme till innan det är dags att gå till första lektionen.
- Vatten är ingenting man kan ta för givet.
- Inte elektricitet heller för den delen, strömmen går minst ett par gånger i veckan.
- Internetuppkoppling skall definitivt inte tas för givet.
- Med tanke på ovanstående är sisådär 5 minuters fördröjning på Skype inget ovanligt.
- Trots att vi levt i ett U-land och trots faktumet fyra punkter ovan, kan man gå in i tvättstugan och hitta 5 tvättmaskiner med en skjorta i varje - alla inställda på "fintvätt".
- Man tror det ska vara varmt i Afrika, men så är det inte alltid - dunjackan har kommit väl till pass vid ett flertal tillfällen.
- Monsunregnen får svenskt ösregn att framstå som duggregn. Det går att duscha och tvätta håret i regnet utan problem, det kommer definitivt mer vatten än i vår dusch i alla fall.
- I Kenya lever alla stenhårt efter filosofin "Hakuna Matata" och "pole pole" - ingenting går fort. Speciellt inte kassakön på Nakumatt, även om det bara står två personer framför dig i kön kan det likväl ta minst en halvtimme.
- Att åka med svenska partybussen en riktigt bra utekväll borde alla få uppleva. Högtalarna är dock sprängda vid det här laget och det knastrar en hel del, men bra drag är det!
- Alla tomter är omgivna av höga murar med antingen taggtråd, krossat glas eller elstängsel överst.
- Efter en resa eller utflykt byter samtliga på internatet profilbild på facebook.
- Nästan varje gång man går utanför ser man någon polis/vakt/militär med en AK-47:a över axeln. Skolans egna vakter har en hög med basebollträ och batonger innanför gaten.
- Många tror att man inte behöver solkräm eftersom de aldrig använder det hemma, vilket skämt.
- Det finns fartgupp överallt, även på de mest obefogade ställena. Oftast har man dessutom minst 5-10 stycken knutor på rad med såfär 30-40 meters mellanrum...
- Ringer man till numret som motsvarar Sveriges "112" är det mest troligt att ingen svarar.
- Sista veckorna låg nästan alla på internatet ute och pressade vid poolen så fort solen tittade fram - i ett desperat försök till att leva upp till solbrännan alla förväntar sig att man ska ha efter att ha bott i Afrika i tio månader.
- Vår idrottslärare, Tina, är alltid sådär sprudlande glad så att man inte kan låta bli att le i hennes närhet. Få människor sprider så mycket poritiv energi omkring sig som hon gör! Hennes friskispass är dessutom roligaste träningen någonsin, alla ler rakt igenom passet!
- YOLIKO står för "You Only Live In Kenya Once"
- En av våra vakter, Patrick, har lärt sig lite svenska och hälsar alltid med "Hej! Du är fin, hur mår du?"
- Tack vare/på grund av den röda jorden har alla vita/ljusa skor och strumpor färgats oranga.
- Att hitta brev/vykort/paket i sitt postfack när man bor 670 mil hemifrån är bland det bästa som finns!
- Pär Vamborg, min lärare i Ke1, Ke2, Bi1, Bi2 och EA Wildlife (japp, hade honom ett par timmar varje dag) drar de torraste skämten man kan tänka sig, men jag har faktiskt lärt mig att skratta åt dem. Han är för övrigt en fantastiskt bra lärare som alltid får mig att göra mitt bästa. (Han är dessutom typ skåning, ett stort plus i kanten här bland alla stockholmare)
- Det känns som om alla i Nairobi känner till svenska skolan, vart man än kommer nickar de flesta igenkännande. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.
- Vi har levt tillsammans i tio månader och tycker att vi känner varandra utan och innan, men vet egentligen löjligt lite om varandras liv hemma.
- Kenyaner äter mat för att bli mätta, inte för att det är gott. Följaktligen är inte den kenyanska lunchen vi får en eller två gånger i månaden min favoriträtt.
- Rwandaresan var nog bästa resan på hela året, bada i Nilen, riverrafting på Nilen, bergsgorillor - you name it. Upplevde mer på tio dagar än vad många gör på en hel livstid.
- Att åka på safari kan vara det bästa som finns. Ridsafari är definitivt det bästa som finns. Att känna vinden i håret, vare sig man sitter på hästryggen eller står upp i sätet i safaribussen är fantastiskt. Det är alltid lika spännande och roligt att spana efter djur, och när man får se dem njuter man bara av ögonblicket - just där och då.
- Zebror kan nog vara det vackraste djuret på savannen, hästmänniska som jag är.
- Att bo på internat är otroligt påfrestande, somliga har inte fått lära sig vad respekt är och har svårt att anpassa sig efter andra. Att ständigt behöva anpassa sig efter dessa blir extremt påfrestande i längden.
- Kenyaner är aldrig blyga, tvärtom extremt öppna. Tvärt emot oss skygga svenskar... Här står man inte upp i bussen för att "slippa" sätta sig brevid någon man inte känner - här sitter alla på varandra för att tränga in så många som möjligt i matatusarna.
Dag 289 - Skolavslutningen/studentfirandet
Gårdagen överträffade alla mina förväntningar, vilken dag!! Den började med att studenterna gick upp tiidigt för att åka till Nairobi National Park klockan sex på morgonen för att avnjuta sin champangefrukost mitt ute på Afrikas savanner, med zebror och andra djur endast ett stenkast ifrån - hur coolt är inte det? Medan de var iväg sprang vi iväg till Riara Road och köpte blommor som vi skulle hänga kring deras halsar vid utspringet. Vid utspringet agerade jag och Sofie "föräldrar" åt Felicia och stod med studentplakat och blommor nedanför rutschkanan som studenterna fick rutscha nerför vid utspringet. Allting var så bra arrangerat, vackra blomsterarrangemang överallt, banderoller, bilder osv och alla studenterna var så himla fina!
Under lunchen stod Alma och Julia som toastmasters, ett uppdrag som de axlade med bravur! Med flera duktiga uppträdande på det och god mat kunde det alltså inte bli något annat än lyckat. Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna så länge som möjligt men när Ebba och Hedda spelade och sjöng en låt de skrivit om året (texten i slutet av inlägget), när Janet läste sin avskedsdikt och när vi i slutet ställde upp för en sista kramring runt poolen medan Matt Corbys Resolution ljöd ur högtalarna, då gick det inte längre. Jag storgrät.
Efter kramringen, som alltså går ut på att man går runt i en ring och alla kramar alla, så kollade vi på en film som Sanna klippt ihop av småfilmer från hela året. Superfin verkligen, så mycket skratt, så mycket knasigheter, så många minnen.
Framåt kvällen samlades vi i matsalen, ombytta och omsminkade (inte mycket mascara som satt kvar efter den lunchen...), för fördrink och bananchips tillsammans med lärare, boardingföräldrar, de anhöringa som kommit och lite annan personal på skolan. Klockan sju (något försenad som vanligt) gick bussen mot the Norfolk Hotel där avslutningsmiddagen hölls, ett superfint hotell i Westlands. Denna gången stod Erica och Viktor som toastmasters och även de hade lagt ner ett fantastiskt arbete som också resulterade i en fantastisk kväll. Temat var "studentfestival" där varje student alltså presenterades genom en film, fick ett hyllningstal från någon/några av sina närmsta vänner och en kortfilm med en hälsning från släkt och vänner skickad från respektives familj hemma i Sverige. Jag och Sofie talade till Felicia, var så nervös så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen - att stå på scen och tala i mikrofon inför en massa människor är inte min grej, speciellt inte när delar av talet varje gång jag läste dem innebar att jag höll på att brista ut i gråt, igen. Det gick i alla fall hur bra som helst och Felicia blev jätteglad och överraskad, vilket naturligtvis var det viktigaste!
Efter avslutningsmiddagen gick bussarna vidare till Galileo som numera nästan skulle kunna kallas svenska skolans stammiställe, där hade vi en SUPERBRA kväll. Finner inga ord, flertalet lärare var med, boardingföräldrar, vår rektor Rosie, Eva och sen såklart alla underbara människor som jag levt med och lärt känna under tio månaders tid. Samtliga rockade dansgolvet, många var lite väl runda under fötterna, vi skrattade, vi grät, vi dansade och vi hade fruktansvärt roligt på vår sista kväll tillsammans. Vi behövde för en gång skull inte åka hem när alla andra kom till klubben (annars måste vi alltid lämna klubbar vid klockan ett, pga av säkerhetsrisken och att det annars blir för jobbigt att samla ihop alla) utan fick stanna kvar till klockan tre.
Som skrivet, finner inga ord. Vilken dag, vilken kväll, vilken natt! Hade ett otroligt roligt sista dygn med gänget, och somnade mer än lycklig när vi kom tillbaka till skolan inatt.
-------------------------------------------------------------------------------------
Redan natten till lördagen droppade de första av för att återvända till Sverige, och under dagen har tre busslaster lämnat skolan. Jag har dessutom tagit förväl av två boardingvärdar och alla mina lärare. Det känns konstigt, overkligt, och när man står där och kramas har jag lika svårt att hålla tillbaka tårarna varje gång. Det går bara inte. Imorgon är det min tur.
Vår stad - Hedda & Ebba
Det fanns en tid för länge sen
Vi visste inte om det än
Allt som skulle gå att bli
Men det var fler än bara vi
Stockholms broar, Skånes nätter
Hela stan för våra fötter
Men vi skulle där ifrån
Dags att dra undan ridån
Allt förändras där och då
För vi var bara några få
Som fick från alla ta farväl
Utan helt klara skäl
Planen lyfte med oss i
Omedvetna om vad som kom att bli
Vi visste inte om det än
Denna tid för länge sen
REFR
(Denna staden den är vår
Vi gör det fast vi inte får
Och blir vi groundade igen
Kommer vi ändå hitta hem
Detta land har vi bebott
O gjort det ingen annan gjort
Alla tårar vi har gråtit
Alla ord vi har förlåtit)
Första steget som vi tog
Ned på Kenyas röda jord
Var bara början på vår färd
I en helt ny värld
Wazungu irrade omkring
O fatta inte någonting
Färgar dagar med kemi
Och Naivashas biologi
Zebra blev vårt nya häng
Med ett väldigt udda gäng
Nairobis lyktor blev vårt ljus
När vi for från hus till hus
Rutan den var allt för ful
Med Casa Blanca blev det strul
Ronja hon var helt borta
Fastän hon druckit med måtta
REFR
Styrelsen ja dem fick spel
Även om det delvis var deras fel
Men spelar ingen roll
För nu blev det hård kontroll
Boardingen den var helt kaos
Ja ingen koll på något alls
Men vi älskar er ändå
Även om de som jobbade var få
Pär har massa torra skämt
Ja dem får vi höra jämt
Martin älskar derivata
Även om vi den hata
Lasse är vår nya pappa
Swahilin kommer vi aldrig att fatta
Om det fanns sanning i vad han sa
Vet vi inte än idag
REFR
Savannen fylls av nya liv
Nairobis nattliv går med stil
Toi är vår garderob
All personal värd en applåd
Puppets, kiddibiddies, sweetie, naughty girl
Zanna du med oss kör
Jonas vi gillar din filosofi
Allt från charader till astrologi
Westgate höll oss alla inne
Och påfrestade våra sinnen
Kaos på internatet var ett faktum
När vi förhördes i kontorsrum
Ja, vem skulle kunna tro
Att vi över hela världen glo
När solen gick åpp
Över Mt Kenyas topp
REFR
Tiden rann ut ur våra händer
Efter soliga stränder
Och efter allt vi har fått se
Alla som fått oss att le
Främlingar blev vår familj
Lite mer och allt där till
Efter 290 dar
Finns minnena alltid kvar
REFR x2, stämma
Dag 285 - Nästan sommarlov, sista veckan
Nu är det över, slut, done, finito. Har precis skrivit det sista provet i tvåan på gymnasiet och kan härmed slänga allting som har med anteckningar, planeringar, scheman att göra. Har bara några ynka betygssamtal och utvärderingar kvar som ska göras imorgon och på torsdag, men i övrigt har jag SOMMARLOV. För inte så länge sedan kändes det som om denna dagen aldrig skulle komma, som att den låg så där oåtkomligt långt in i framtiden, men nu är den här och jag kan inte vara annat än lycklig.
Idag är också dagen då jag bara har fem ynka dagar kvar innan planet som ska ta mig tillbaka till Sverige, lyfter från JKIA här i Nairobi. Det börjar redan kännas en aning vemodigt, idag tog jag ner alla bilder och brev från väggarna i ett försök att vänja min hjärna vid att jag faktiskt inte kommer bo här om fem dagar. Rummet börjar mer och mer att likna den där glest möblerade "fängelsecellen" med kala, tråkiga väggar som jag möttes av när jag för första gången steg in i 10A för 285 dagar sedan.
Nog med tråkigheter, kan som sagt inte vara någonting annat än lycklig just nu. Ikväll ska vi i naturklassen iväg till Talisman med vår klassföreståndare Jonas, dels för en sista kväll med klassen och dels för att fira att vi nästan har sommarlov. Kommande dagar har vi inte såå mkt planerat, ska försöka komma iväg till diverse marknader och affärer för att inhandla lite grejer som jag vill ha med mig hem, men tyvärr är vi fortfarande väldigt begränsade så vi får se hur det blir med det. På fredag är det skolavslutning och våra studenter springer ut! Är säker på att det kommer bli en kanondag, fullspäckad med festligheter. Dagen kommer att avslutas med dans på Galileo (där vi för övrigt hade en av de bästa utekvällarna någonsin i lördagskväll) efter avslutningsmiddagen på ett av Nairobis finaste hotell! Redan natten till lördag börjar folk att droppa av hem till Sverige, men vi som är kvar har redan planerat in ytterligare en utekväll på lördagkväll innan det är dags för avresa på söndag. Sen hoppas vi på minst lika bra väder som det varit denna helgen, så att man förhoppningsvis kan få lite färg innan man återvänder till Sverige - vore ju lagom pinsamt om ni är mer solbrända än oss som bott i Afrika i tio månader......... men så kommer nog vara fallet så förvänta er inget annat.
Nog med tråkigheter, kan som sagt inte vara någonting annat än lycklig just nu. Ikväll ska vi i naturklassen iväg till Talisman med vår klassföreståndare Jonas, dels för en sista kväll med klassen och dels för att fira att vi nästan har sommarlov. Kommande dagar har vi inte såå mkt planerat, ska försöka komma iväg till diverse marknader och affärer för att inhandla lite grejer som jag vill ha med mig hem, men tyvärr är vi fortfarande väldigt begränsade så vi får se hur det blir med det. På fredag är det skolavslutning och våra studenter springer ut! Är säker på att det kommer bli en kanondag, fullspäckad med festligheter. Dagen kommer att avslutas med dans på Galileo (där vi för övrigt hade en av de bästa utekvällarna någonsin i lördagskväll) efter avslutningsmiddagen på ett av Nairobis finaste hotell! Redan natten till lördag börjar folk att droppa av hem till Sverige, men vi som är kvar har redan planerat in ytterligare en utekväll på lördagkväll innan det är dags för avresa på söndag. Sen hoppas vi på minst lika bra väder som det varit denna helgen, så att man förhoppningsvis kan få lite färg innan man återvänder till Sverige - vore ju lagom pinsamt om ni är mer solbrända än oss som bott i Afrika i tio månader......... men så kommer nog vara fallet så förvänta er inget annat.
Rummet innan jag tog ner allting, ser mycket större ut än vad det egentligen är - har i princip bott i en skokartong, men en ganska mysig sådan förstås. Och om jag inte sagt det tillräckligt många gånger; TACK SNÄLLA alla om har skickat brev/kort/paket, blir så glad varje gång jag ser dem hänga där på väggen.
Klassen efter en föreläsning i förra veckan. Peter Moll, i mitten, är aktiv i StandUpShoutOut som arbetar bland annat för utrotningen av elefanter och noshörningar till följd av tjuvjakten. Båda arterna inklusive lejon kommer att vara totalt utrotade inom sisådär 20 år om det fortsätter som det gör nu, vilket skulle innebära katastrofala konsekvenser för allt växt och djurliv på savannen. Ni tror antagligen inte att ni kan göra så mycket åt det hela, men ni har så FEL, bara genom att uppmärksamma problemet så gör man en enormt viktig instats. Marknaden för elfenben, noshörningshorn och andra djurdelar är framför allt utbredd i Asien, till största del pga okunskap. Hela 70% av kineserna tror till exempel att elefantens betar/noshörningarnas horn bara faller av för att sedan växa ut igen, de känner alltså inte ens till den vansinniga jakt som pågår på savannen eller att stora delar av elefanternas huvud sågas av för att så mycket elfenben som möjligt skall tas till vara. Så genom att uppmärksamma problemet kan vi alla hjälpa till att ta ett steg i rätt riktning, så vi slipper se samtliga av Östafrikas savanner som karga ökenlandskap om 20 år.
Dag 274 - Förhöjd säkerhetsrisk
I vanlig ordning vet vi inte riktigt vad som egentligen händer, men i förmiddags kom det ytterligare ett sådant där mejl från Eva med rubriken "Förhöjt säkerhetsläge!". Mejlet följdes under dagen av två andra med allt strängare restriktioner. Dessa mejl är tyvärr inte ovanliga nu förtiden, och har egentligen inte varit det någon gång under året; jag brukar knappt ens öppna dem längre för jag vet vad där står. Vi får inte gå ut. Sprängladdningar. Explosioner. Terroristhot. Undvik folksamlingar. Rånare. Bomber. Pistolhot. Granater. X antal mördade. Orden tar knappt på mig längre, jag har blivit van. Det tidigare nämnda är numera lika vardagligt som att jag varje gång jag går utanför murarna ser någon, vakt eller militär, med en AK-47:a över axeln - inga konstigheter. Hade detta varit i höstas hade jag genast fått hjärtat i halsgropen och inte vågat mig ut på flera dagar ens efter det att vi åter fått tillstånd att gå ut. Idag när jag läste mejlen reagerade jag knappt, utan accepterade bara kallt det faktum att det helt enkelt är bäst att stanna inne, tills vidare i alla fall.
Jag inser när jag skriver det hur sjukt det egentligen är, hur kan man bli så här avtrubbad? Tänker jag efter blir jag rädd, ingenting här är värt att dö för. Det enda jag har, som är värt så mycket, finns hemma i Sverige och just idag är jag så innerligt glad att jag har en flygbiljett som kommer att ta mig dit, hem till älskade Skåneland, om ynka 16 dagar.
Kan såklart inte låta bli att bli arg, ledsen och frustrerad när jag läser nyheterna, varför håller människor på såhär? Varför har människor behov av att skada varandra, hämnas, anfalla, attackera, ta över, ockupera? Vad sysslar vi med egentligen? Kan inte förstå, kan inte hitta någon anledning, kan bara förbryllas.
Innan det här läsåret fanns allt sådant här elände alltid på behörigt avstånd genom en TV-skräm. Jag levde som alla andra obekymrat i den svenska bubblan, jag såg, jag hörde och jag trodde att jag förstod - men i verkligheten var det för svårt att sätta sig in i situationerna och för lätt att förtränga. Nu bor jag mitt uppe i det och jag har med egna ögon fått se elände av alla dess slag - död, svält, sjukdomar, fattigdom och kriminalitet. Det gör mig arg, ledsen och besviken för jag har också fått möta genuin glädje och en öppenhet jag sällan stött på någon annanstans. Jag varken kan eller vill förstå varför någon skulle vilja ersätta allt detta fina med skräck, sorg och fruktan.
Dag 169 - Eurovisionkväll
Väl hemma från vår trip till Naivasha var alla allt för trötta för att göra någonting vettigt, istället planerade vi att beställa hem mat och milkshakes från Art Café som precis har fått home delivery. Dock så fungerade det där med home delivery inte speciellt bra så det slutade med att vi åkte till Juntion och hämtade ut vår mat själva, väl där fick stå i kassan i dryga tjugo minuter trots att vi först i kön för att sedan åka femtioelva varv på parkeringen i skolbussen eftersom vår parkeringsbiljett som gör så att bommen ut från parkeringen öppnas inte fungerade - när vi kom väl kom tillbaka till internatet var maten kall och milkshakesen halvsmälta men efter att ha stoppat in det förstnämnda i ugnen och det sistnämnda i frysen så blev det toppen i alla fall! Vi var dock ännu tröttare vid det laget hahah, vi som beställt mat för att "spara på krafterna"...
Senare på kvällen, vid tio kenyansk tid, drog ju årets Eurovisionfinal igång och vi var ett helt gäng som bunkarde upp oss i zebrasofforna för att kolla. Är egentligen inget fan av varken melodifestivalen eller eurovision men igår kändes det mer än befogat att krypa upp i soffan och heja på Sverige, det hölls ju dessutom i Köpenhamn - nästan hemma ju! Stupade dock i säng innan röstningen hann avslutas och sov mig igenom korridorsstök och allt annat som hör internatlivet till.
Idag har jag tvättat, städat och försökt få undan lite läxor. Har fem - jag säger det igen: FEM - prov/inlämningar nästa vecka och jag önskar inget hellre att de kommande fem dagarna bara skall raderas och försvinna ur mitt liv fortare än kvickt. Så lätt går det dock inte utan det är bara att bita ihop, tuta och köra! Snart är sista provet gjort, om två ynka veckor, och då ska jag dansa på borden och hurra för livet!
Artpizza och fina vänner = väldigt bra kväll!
Dag 258 - Valborgsfirande och mösspåtagning
Även här i Kenya har det firats Valborg ikväll! Svenskföreningen anordnade valborgsbål och grillat här på svenska skolan och i samband med firandet hade studenterna även sin mösspåtagning. Egentligen sker ju inte mösspåtagningen förrän efter de faktiskt tagit studenten men eftersom alla här åker hem till Sverige en eller två dagar efter avslutningen görs ett litet undantag här för att våra studenter faktiskt skall hinna ha på sig mössan lite. Jag lämnade över Felicias studentmössa, mycket ärofyllt uppdrag måste jag säga - speciellt då jag fick ha en lapp på ryggen där det stod "JAG HAR ETT ÅR KVAR".....
Efter att alla studenter fått sina mössor på huvudet tändes bålet och en frivillig kör började sjunga vårsånger, precis som det skall vara med andra ord. Advent, Lucia och påsk i Kenya kändes inte som advent, Lucia eller påsk men Valborg i Kenya känns faktiskt som Valborg! Vårkänslorna flödar, och tänk att det är maj imorgon! Det betyder att det bara är en ynka månad tills jag återvänder till Skåneland, tiden kommer flyga.
Hoppas ni liksom jag har haft en fin valborgsmässoafton!
Årets studenter!
Det blev ingen liten brasa - ska det va, ska det va! Vi hade dock en kenyansk brandbil på plats ifall något skulle gå snett, vad de nu skulle ha gjort vet jag förstås inte men det är tanken som räknas. (Förra året hade brandkåren tillkallats efter att elden spridit sig till palm, det var bara det att när brandkåren väl kom räckte inte vattenstrålen upp till elden och ingen vågade klättra upp på stegen, och som om inte det var tillräckligt så tog vattnet slut.... Kenya i ett nötskal!)
Jag och Felicia, min fina vän <3
Dag 258 - Lake Magadi
Idag har vi naturare varit ute på fältstudier vid Lake Magadi och tagit vattenprover. Det var ungefär lika spännande som det låter, men ändå lite intressant. Vi kollade halten av ammoniumjoner, nitratjoner, aluminiumjoner samt pH, mark-, luft-, vattentemperatur och så vidare. Vi håvade även en del och tog med oss vattenprover tillbaka till skolan som vi ska studera i mikroskop på fredag - välkommen till naturarnas värld.
Låter bilderna tala för sig själva - alla bilder tagna av Sofie!
På vägen till Magadi
Flamingos
I full gång
Hann med lite roligheter också
Håvar för fullt, eller?
Mäter vattentemperaturen i stilla vatten
Åh vad jag tycker om dessa tjejer <3
Dag 245 - De har landat, de är häär!
Satt som på nålar hela morgonen och väntade, hörde min grannes föräldrar komma och visste att de varit på samma plan som mamma, pappa och Elin. Så plötsligt, mitt uppe i ett mattetal som jag egentligen var för otålig för att lösa, så hörde jag en röst som jag kände så väl igen men som egentligen inte hörde hit och rusade ut i korridoren för att möta dem - det var så roligt att se dem igen!!
Vi har varit på giraffcentret som planerat, gått en sväng på masaimarknaden och ätit lunch på Art Café. Även åkt en hel del taxi haha, mamma såg något misstrogen ut när hon frågade hur långt det skulle ta att åka till giraffcentret och jag svarade "äsch, det tar inte alls långt tid, drygt en halvtimme kanske".. Det är lite skillnad på avstånd och avstånd här och i Sverige om man säger så!
Nu ligger alla och sover, de var lite slitna efter att ha rest hela natten men nu får de snart upp och hoppa så vi hinner packa inför morgondagen, då bär det av till Rwanda!
Dag 244 - Snart är de här!!
Just nu, i exakt den här stunden, sitter mina föräldrar och min storasyster på planet på väg hit - till MIG! Kan ni förstå att imorgon är de här hos mig, här i i Nairobi, på riktigt! Det kan nämligen inte jag, det känns fullständigt overkligt att de faktiskt ska komma hit! Vet inte varför men kan inte föreställa mig att ha dem här. När jag var hemma i julas kändes det som om livet här i Nairobi tillhörde ett helt annat liv, ett liv som ingen av de där hemma kunde förstå sig på och nu ska mamma, pappa och Elin helt plötsligt komma hit och vara en del av det - det känns så konstigt men såklart alldeles, alldeles underbart! Är så där härligt överlycklig och vill bara att morgondagen ska vara här.
De kommer antagligen vara ganska trötta imorgon när de kommer eftersom de flygit hela natten men hoppas ändå att de kommer vara pigga nog för lite äventyr här i Nairobi. Hade tänkt ta med dem till Giraffcentret för att klappa girafferna, vi är ju trots allt i Afrika och så mycket annan safari kommer det ju inte bli. På eftermiddagen hoppas jag kunna ta med dem till antingen Masaimarknaden på Junction eller Toimarket så att de verkligen får känna på den kenyanska atmosfären - minns hur paff jag blev själv första gången jag var där. Det är minst sagt en speciell men rolig upplevelse..!
Resten av lovet kommer vi befinna oss på resande fot i Kenya, Uganda och Rwanda. I tio dagar kommer vi åka buss, bo på olika hotell/campingar/vandrarhem och stanna till i bland annat Eldoret (Kenya), Jinja, Masaka, Bunyoni (Uganda), Ruhungeri samt Kigali (Rwanda). Är inte helt säker på vilka aktiviteterna är men i Jinja, vid Nilens utlopp i Viktoriasjön, kommer det finnas möjlighet till ridning, fyrhjuling, forsränning, bungee jump och massa annat. Vad det blir bestämmer vi på plats! I Rwanda kommer vi bland annat besöka något museum angående folkmorden som ägde rum där -94 samt gå på vandringssafari för att se de berömda men tyvärr utrotninghotade bergsgorillorna. Är säker på att det kommer bli en toppenresa!
Dag 234 - Tamambo Karen Blixen
I fredagskväll gick vi ut och åt, man skulle kunna säga alla är mer än trötta på skolmaten vid det här laget så det blir en hel del restaurangbesök. Denna kväll åkte vi till Tamambo som ligger i Karen, dvs inte så långt härifrån. Har faktiskt inte varit där tidigare men är ganska säker på att vi kommer att komma åter, maten var sååå god och servicen riktigt bra! Satt utomhus hela kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, levande ljus lyste upp i natten och små eldar höll oss varma - fick dock betala "dyrt" för denna mysstämning med 22 myggbett på mina fötter/anklar som för tillfället håller på att driva mig till vansinne.
Hela lördagen spenderades i ett klassrum här på skolan, skrev nämligen högskoleprovet i totalt 7 timmar varav ca fyra timmar var effektiv provtid. Lite smått deprimerande att spendera halva helgen med att frivilligt skriva prov, och dessutom betala för det.. Haha, men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan! Detta var som sagt första gången så jag förväntar mig inget revolutionerande resultat utan ser det mest som en övning.
Efter provet var i alla fall jag helt utslagen efter att ha suttit och försökt vara 100% fokuserad under så lång tid, och vi spenderade därmed kvällen i soffan uppe i Zebra, bakade en god kaka och kollade på Welcome to Sweden och Wallander - en sådan där bra, typisk internatkväll som jag kommer att sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta.
Natten blev däremot en sådan där typisk internatnatt som jag inte kommer sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta. Jag försökte dämpa alla ljud från de glada som kom hem från utekvällen vid två men lyckades inget vidare. Somnade i alla fall med nöd och näppe framåt fyra på morgonen för att sedan väckas klockan åtta av de kenyanska byggarbetarna som lägger om taket ovanför våra rum. Hurra.
Hela lördagen spenderades i ett klassrum här på skolan, skrev nämligen högskoleprovet i totalt 7 timmar varav ca fyra timmar var effektiv provtid. Lite smått deprimerande att spendera halva helgen med att frivilligt skriva prov, och dessutom betala för det.. Haha, men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan! Detta var som sagt första gången så jag förväntar mig inget revolutionerande resultat utan ser det mest som en övning.
Efter provet var i alla fall jag helt utslagen efter att ha suttit och försökt vara 100% fokuserad under så lång tid, och vi spenderade därmed kvällen i soffan uppe i Zebra, bakade en god kaka och kollade på Welcome to Sweden och Wallander - en sådan där bra, typisk internatkväll som jag kommer att sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta.
Natten blev däremot en sådan där typisk internatnatt som jag inte kommer sakna när jag om mindre än två månader ska lämna allt detta. Jag försökte dämpa alla ljud från de glada som kom hem från utekvällen vid två men lyckades inget vidare. Somnade i alla fall med nöd och näppe framåt fyra på morgonen för att sedan väckas klockan åtta av de kenyanska byggarbetarna som lägger om taket ovanför våra rum. Hurra.
Dag 228 - Finbesök på Wildlife-lektionen
Felix och Markus hittade en liten Jackson-kameleont på vägen till lektionen, och det passade ju bra eftersom vi hade East African Wildlife. Han satt så snällt på pinnen medan vi skickade omkring honom i klassrummet, kanske mest egentligen för att alla ville ta en bild på honom hahah.. De har jättekonstiga ögon som kan snurra så att de ser i alla vinklar och eftersom detta var en hane så har den tre horn. Vilken sötis va?
Ledsen att jag inte skrivit på ett tag, har inte haft tid helt enkelt och inte så mycket att skriva om heller för den delen. Har som alla andra suuupermycket i skolan men det är väl bara att hålla ut i två månader till nu - snart är det dessutom påsklov. Idag är det bara 17 ynka dagar tills mamma, pappa och min syster landar här i Nairobi hos mig - känns så overkligt men jag längtar så mycket!!
Undre bilden är tagen av Astrid!
Dag 211 - uppdatering
*andas ut* Äntligen fredag! Känns som om denna skolveckan har varat i en halv evighet, minst. Har inte hunnit med att göra någonting spännande överhuvudtaget, har bara pluggat, pluggat och pluggat. Kanske fler som läser naturtvåan som känner igen sig? Har på riktigt 2 eller 3 prov eller inlämningar varje vecka fram tills påsklovet, efter påsk också för den delen, samt två böcker i två olika ämnen som måste läsas ut. Svävade på moln ett tag igår efter att ha gjort sista provet någonsin i fysik 1 och lämnat in boken, men vad gjorde det när jag fick en ny bok i fysik 2 idag..? Ska dock sluta klaga nu och skriva klart detta inlägget - ska snart springa upp och knacka på Felicias dörr så vi kan gå och äta,det vankas pizza och måste säga att skolans pizza faktiskt är jättegod!
I helgen händer inte så mycket, är som sagt överöst med skolarbete, men ska nog ut på restaurang imorgonkväll och kanske blir det utgång på det - får se om jag orkar. Håller vädret i sig blir det nog lite sol och bad också, man får ju passa på nu innan regnperioden kommer! Det kommer nog bli en ganska bra helg trots allt.
I helgen händer inte så mycket, är som sagt överöst med skolarbete, men ska nog ut på restaurang imorgonkväll och kanske blir det utgång på det - får se om jag orkar. Håller vädret i sig blir det nog lite sol och bad också, man får ju passa på nu innan regnperioden kommer! Det kommer nog bli en ganska bra helg trots allt.
Och justee, ifall någon möjligtvis undrar, så är detta min adress:
Elna Laxmar
Swedish School Association of Kenya
P.O.Box 21324
Nairobi 00505
KENYA
Nairobi 00505
KENYA
Dag 203 - Heldag i Thika
Idag har vi varit iväg hela dagen, vår boardingförälder Winnie bjöd nämligen med oss till byn som hon växte upp i, Thika. Jag säger som Josefine; om jag hade upplevt 60% Afrika innan, så har jag upplevt minst 90% Afrika efter denna dagen.
Först åkte vi hem till Winnies moster som bodde inne i byn, hon jobbar i köket på en skola för flickor i samma ålder som oss och hon skulle ta med oss att hälsa på dem. Skolbyggnaden var väldigt liten men totalt gick där drygt 400 elever. Innan vi fick träffa eleverna var vi inne hos rektorn för att fråga om lov, hon blev jätteglad och fick oss genast att signera deras gästbok. Vi kom lagom till lunch och fick alltså stega in i deras matsal där vi genast fick allas ögon på oss, vi presenterades av deras head teacher och Winnie som berättade var vi kom ifrån osv. Ingen av eleverna trodde dock på att vi var lika gamla som de var, de flesta här brukar tro att vi är mycket äldre än vi egentligen är och vi brukar tycka att de ser mycket yngre ut än vad de egentligen är. Vi fick sitta ner vid borden med dem, ställa frågor och framför allt svara på frågor om allt möjligt. Vi jämförde våra olika skolor, vad vi vill bli när vi blir stora, våra intressen och så vidare, det var verkligen roligt att prata med några i samma ålder! De ställde dock en hel del konstiga frågor som till exempel "you look so fit, your arms are so strong - what do you eat in Sweden??" - visste inte riktigt vad jag skulle svara faktiskt. Sen var det många som var extremt fascinerade över mitt hår, men det börjar jag bli van vid vid det här laget om man säger så.
Först åkte vi hem till Winnies moster som bodde inne i byn, hon jobbar i köket på en skola för flickor i samma ålder som oss och hon skulle ta med oss att hälsa på dem. Skolbyggnaden var väldigt liten men totalt gick där drygt 400 elever. Innan vi fick träffa eleverna var vi inne hos rektorn för att fråga om lov, hon blev jätteglad och fick oss genast att signera deras gästbok. Vi kom lagom till lunch och fick alltså stega in i deras matsal där vi genast fick allas ögon på oss, vi presenterades av deras head teacher och Winnie som berättade var vi kom ifrån osv. Ingen av eleverna trodde dock på att vi var lika gamla som de var, de flesta här brukar tro att vi är mycket äldre än vi egentligen är och vi brukar tycka att de ser mycket yngre ut än vad de egentligen är. Vi fick sitta ner vid borden med dem, ställa frågor och framför allt svara på frågor om allt möjligt. Vi jämförde våra olika skolor, vad vi vill bli när vi blir stora, våra intressen och så vidare, det var verkligen roligt att prata med några i samma ålder! De ställde dock en hel del konstiga frågor som till exempel "you look so fit, your arms are so strong - what do you eat in Sweden??" - visste inte riktigt vad jag skulle svara faktiskt. Sen var det många som var extremt fascinerade över mitt hår, men det börjar jag bli van vid vid det här laget om man säger så.
Efter skolbesöket åkte vi tillbaka till mosterns gård, där fick vi plocka solmogna mangofrukter och avokados som en kenyan skakade ner från träden och promenera runt i kaffeplantagen. Jag bara måste berätta om mangon; jag kommer på riktigt aldrig kunna äta en mango igen efter detta - de var SÅ GODA att ingen mango som går att köpa i affären någonsin kommer kunna mäta sig med dem. Att det kan vara sådan stor skillnad mellan mango och mango, kan knappt vänta tills avokadon är mogen nog att ätas...
Från mosterns gård promenerade vi sedan till huset som Winnie bodde i som barn, det var verkligen roligt att se och att få gå runt i en by istället för att bara få se det genom en bussruta. I trädgården högg vi ner tre sockerrör som vi skalade och knaprade på på vägen tillbaka, snacka om att känna sig som en äkta afrikan!
Från mosterns gård promenerade vi sedan till huset som Winnie bodde i som barn, det var verkligen roligt att se och att få gå runt i en by istället för att bara få se det genom en bussruta. I trädgården högg vi ner tre sockerrör som vi skalade och knaprade på på vägen tillbaka, snacka om att känna sig som en äkta afrikan!
Sist men inte minst åkte vi till Bluepost som är ett hotell med en tillhörande park med vattenfall, djurpark och en typ masaimarknad - det var så mysigt att bara gå omkring och njuta av omgivningarna, på masaimarknaden hittade jag dessutom en fin läderväska för ynka femtiolappen, perfekt att ha som slit och släng-väska resten av tiden här!
Trafiken på vägen tillbaka till Nairobi var galen som alla andra eftermiddagar och resan tog en hel timme extra, men det är man också van vid numera... Nu har vi kört lite kollektiv bloggning i zebrarummet och snart är det dags för skräckfilm, kvällens godis består såklart av mango och sockerrör!
Var ju tvungen att klappa kon lite, det finns ju inga andra djur än myggor och tråkiga sköldpaddor på skolan. Kvinnan frågade om jag någonsin sett en ko förut - jo det har jag ju faktiskt gjort...
Gick runt lite bland kaffeplantorna, faktiskt aldrig varit på ett kaffeplantage förut!
Mangoooooo!
Bild från skolan, snacka om att få allas blickar på sig, man känner sig nästan som en superkändis varje gång man entrar en skola - man får SÅ mycket uppmärksamhet!
Från början frågade vi lite försynt om vi fick ta bilder - OM vi fick och helst skulle alla vara med..!
Sockerröör!
Jag och Felicia på Bluepost
Dag 202 - Balkongmys
Vi spann vidare på sommarlovskänslan och fixade lite balkongmys med massa godsaker igår kväll. Jag menar, vad säger ni om jag säger solig balkong, bara ben, vänner, äppelpaj med vaniljsås, chokladbollar, chokladdoppade chokladbollar, iskall frappino och pandalakrits? Satt ute hela kvällen och pratade om allt och alla och körde lite olika lekar. Senare på kvällen kom de andra hem från junction och Charlotta slog sig ner med oss - typiskt bra kväll med andra ord!
Dag 202 - Sommarlovsfrukost
Vi har ju sportlov nu vilket känns mer än välförtjänt efter Mount Kenya, så skönt att bara kunna ta det lugnt eller hitta på massa roliga saker när det behagar. Har ju egentligen inte haft något lov här i Kenya som inte varit fullspäckat med aktiviteter så nu känns det väldigt skönt att inte ha så mycket planerat.
Gårdagen bestod mest i att återhämta sig, packa upp, städa och tvätta. När allt det tråkiga var klart lade vi oss vid poolen och solade ett par timmar, vardagslyx kan man kalla det. På kvällen åkte vi till en brasiliansk grillrestaurang som ligger i Westlands, Fogo Gaucho hette den. Alltså, kommer ni till Nairobi måste ni äta där - det är på riktigt den bästa restaurangen jag ätit på sedan jag kom hit! Man betalade en viss summa och sen fick man äta hur mycket som helst, det fanns en gigantisk salladsbuffé, det serverades ständigt pommesfrites, fried banana och massa, massa kött. Tror det fanns 15 olika kötträtter, allt från beef with garlic, lamb leg, beef ribs och top sirloin till crocodile och chicken av alla dess sorter. Alla dessa kötträtter serverades som på ett löpande band så länge man hade en grön liten lapp uppvänd, så det gällde att inte glömma att vända ner den lite då och då så att man hann hämta sig mellan varven. Allt var väldigt fint, väl tillagat och SÅ GOTT, vi funderar till och med på att gå dit på lördag igen...
Imorse bar vi ut stolar och bord och satte oss och åt långbrunch vid poolen, då kändes det mer som sommarlov än sportlov förstås men det är ju förstås inte helt fel. Nu måste jag dock plugga någon timme innan vi hade tänkt gå till Junction och kika runt lite, och förhoppningsvis hitta något gott till ikväll!
Dag 195 - Mt Kenya nästa
Idag sjukanmälde jag mig från skolan för första gången på hela året. Det började igår då jag plötsligt blev extremt illamående och däckade i sängen med över 38 graders feber på kvällen. Idag mår jag bättre men med tanke på kommande fem dagars aktiviteter så valde jag att stanna hemma för att försöka återhämta mig så gott det går. Är glad att jag inte varit sjuk tidigare för det är SÅ tråkigt att vara sjuk här. Legat ensam på rummet och stirrat upp i taket hela dagen - här finns ingen mamma som tar hand om en, ingen katt som ligger och myser vid ens sida, inget badkar man kan bada i och inget kylskåp man rota runt i. Som om det inte räcker att man är sjuk liksom.
Hoppas för tillfället på att något slags mirakel ska ske till imorgon, då påbörjar vi nämligen vår bestigning av Mount Kenya och jag SKA upp för det där berget. Vi åker tidigt imorgonbitti och kommer hem igen på måndag, antagligen helt utpumpade. Som tur är tar vårt sportlov vid då och vi har bland annat planerat in spa och lite andra passande aktiviteter.
Har faktiskt ytterligare något inlägg om fältstudieveckan som kommer att komma upp under veckan så ni kan ju kika in här i alla fall om ni har lust. Valde att sätta inläggen från fältstudieveckan på tidsinställt så att de kommer upp lite då och då, ingen skulle orka läsa allt om jag lagt upp allt på samma gång.. om ni ens gjorde det nu, blev rätt mycket text ser jag nu i efterhand..
Hoppas för tillfället på att något slags mirakel ska ske till imorgon, då påbörjar vi nämligen vår bestigning av Mount Kenya och jag SKA upp för det där berget. Vi åker tidigt imorgonbitti och kommer hem igen på måndag, antagligen helt utpumpade. Som tur är tar vårt sportlov vid då och vi har bland annat planerat in spa och lite andra passande aktiviteter.
Har faktiskt ytterligare något inlägg om fältstudieveckan som kommer att komma upp under veckan så ni kan ju kika in här i alla fall om ni har lust. Valde att sätta inläggen från fältstudieveckan på tidsinställt så att de kommer upp lite då och då, ingen skulle orka läsa allt om jag lagt upp allt på samma gång.. om ni ens gjorde det nu, blev rätt mycket text ser jag nu i efterhand..
Har packat om ryggsäcken ungefär 347982 gånger för att få plats med allt och för att inte överstiga maxvikten, även varit på Nakumatt i helgen och handlat massor med energibars, choklad och dextrosol. Blir jag bara frisk är jag så redo man kan bli med andra ord.
Här ser ni planeringen för vår bestigning av Mt Kenya, Afrikas näst högsta berg: (Önska mig lycka till, det lär behövas)
Här ser ni planeringen för vår bestigning av Mt Kenya, Afrikas näst högsta berg: (Önska mig lycka till, det lär behövas)
Dag 186 - måndag, fältstudievecka
Fältstudieveckan, veckan som vi alla sett fram emot hela året. Beroende på om man läser ekonomi, samhäll eller naturvetenskap så läser man olika fördjupningkurser detta året. Samhällarna och "ekonomiarna" får välja mellan East African Development eller East African Model UN medan vi naturare läser East African Wildlife. Denna veckan åkte vi alla iväg på varsitt håll för att spendera hela skolveckan kopplat till vår fördjupningskurs. I kursen East African Wildlife läser vi mycket om djur och växtlivet här i östafrika, med andra ord växter och djur på savannen. Vi läser mycket om hur ekosystemet fungerar, vad som påverkar vartannat och vilka olika projekt som pågår, vad de har för syfte och hur de går till väga.
Denna veckan har vi befunnit oss i Ol Pejeta Conservancy som ligger nordväst om Nairobi i ett område som heter Laikipia. Det är som skrivet ett conservancy och ingen nationalpark så det är alltså privatägt och delvis inhängnat. I Ol Pejeta pågår flertalet projekt för att värna om savannen som ekosystem och bevara den biologiska mångfalden genom att arbeta mycket för utrotningshotade djur som till exempel den vita noshörningen och afrikanska vildhundar. Under veckan fick vi både teoretiskt och praktiskt insyn i en del av de projekt som pågår vilket var väldigt intressant och kul, dessutom hann vi med en hel del safariturer vilket alltid är väldigt roligt!
I måndags åkte vi tidigt från skolan för att hinna fram till Ol Pejeta innan lunch, resan tog ungefär fyra timmar. Dagen spenderades inte så mycket i wildlife-anda utan vi fick klättra klätterväg och köra olika banor med mountainbikes samt cykla runt i omgivningarna och verkligen kolla in Kenyas landsbygd från ett annat perspektiv än genom ett bussfönster. Det var jätteroligt, människor vinkade och hälsade och barnen sprang med oss längs vägen, tror kanske inte de är vana vid att se tjugo muzungos (= "vitingar") komma cyklande längs deras landsväg.
Campen var jättefin med tältsalar med riktiga sängar, matsal med långbord, riktiga toaletter och dushar och en stoor typ lounge med soffor och hör och häpna - en TV, som vi visserligen inte kollade på men ändå! Detta var verkligen så långt ifrån vad jag hade förväntat sig som man komma, men jag klagade inte! Detta var en av organisationens huvudcamper så därför var det väldigt fint och bekvämt, campen var dessutom inhängnad med elstaket för att stänga ute vilda djur. Vi bodde dock bara på detta campet de första två dagarna, sen var det dags för den riktiga bushen.
Även om campen låg förhållandevis civiliseratfanns de vilda djuren alltså precis utanför inhängnaden och på kvällen fick vi gå med ficklampor längs elstaketet och kika på alla de djur som befann sig i närheten. Tyvärr så såg vi inte något mer spännande än antiloper men det var ganska häftigt det med!
Även om campen låg förhållandevis civiliseratfanns de vilda djuren alltså precis utanför inhängnaden och på kvällen fick vi gå med ficklampor längs elstaketet och kika på alla de djur som befann sig i närheten. Tyvärr så såg vi inte något mer spännande än antiloper men det var ganska häftigt det med!
Bilder från campet
Cyklingen
Klättringen
Från campet kunde man se toppen av Mount Kenya, dit upp ska jag om mindre en vecka........
Bilder lånade av Sofie och Hedda (afrika290.wordpress.com).
Dag 184 - The Loft, All for Love
Utgången i lördags blev riktigt lyckad! Vi var visserligen ett ganska litet gäng som hängde med i partybussen till eventet All for Love på The Loft, men ack så roligt vi hade hela kvällen! Vi har varit på The Loft några gånger förut och där bjuds det alltid på grym, mestadels västerländsk musik - så även denna kvällen. När vi entrade dansgolvet dämpade DJ:n musiken och ropade ut "welcome swedish schooool!" vilket var ganska coolt! Vi stod alla uppe på dansgolvet nästan hela kvällen och dansade och kenyanerna är verkligen inte sena att hänga på - vilken kväll! Hade superroligt så hoppas verkligen på en repris av denna kvällen snart igen.
Här kommer några bildern från kvällen, tagna från respektive fotografs facebooksida:
Dag 183 - Alla ♥-s dag
Känns som flera kommit in i en ny "längta hem"-period, likt den i november när alla bara suktade efter jullov. Själv önskar jag visserligen att tiden ska gå snabbt, men inte för att jag vill att detta året ska ta slut. Tvärtom vill jag hinna njuta, men som de flesta andra som går i skolan vill jag bara ha alla prov, inlämningar och uppgifter överstökade och avklarade och därmed all press borta för världen. Menmen, den som väntar på något gott, får det.
Igår var det alla hjärtans dag, Alex och Wilhelm hade köpt in nästan hundra röda rosor som de gick och delade ut till alla tjejer vid frukosten, riktigt gulligt faktiskt!
På kvällen hade jag, Sofie och Jenny planerat att bjuda Felicia på sin väldigt försenade födelsedagsmiddag, eftersom vi inte fick gå ut den helgen hon faktiskt fyllde år. Vi åkte till ett ställe som heter Zen Garden som tydligen ska ha Nairobis bästa sushi. Det har inte blivit av tidigare att vi åkt till något sushiställe och eftersom Felicia äälskar sushi tyckte vi det var ett bra sätt att överraska henne! Jag är dock inget fan alls av sushi så för min del blev den en kycklingsallad som var riktigt god! Maten var jättebra men tyvärr så var servicen, som på 9/10 ställen här i Nairobi, inte så bra trots att det var en väldigt fin restaurang. Vi satt i timmar och bara pratade om allt och inget, var verkligen hur trevligt som helst - jag är så glad att jag har lärt känna dessa tjejer!
På kvällen hade jag, Sofie och Jenny planerat att bjuda Felicia på sin väldigt försenade födelsedagsmiddag, eftersom vi inte fick gå ut den helgen hon faktiskt fyllde år. Vi åkte till ett ställe som heter Zen Garden som tydligen ska ha Nairobis bästa sushi. Det har inte blivit av tidigare att vi åkt till något sushiställe och eftersom Felicia äälskar sushi tyckte vi det var ett bra sätt att överraska henne! Jag är dock inget fan alls av sushi så för min del blev den en kycklingsallad som var riktigt god! Maten var jättebra men tyvärr så var servicen, som på 9/10 ställen här i Nairobi, inte så bra trots att det var en väldigt fin restaurang. Vi satt i timmar och bara pratade om allt och inget, var verkligen hur trevligt som helst - jag är så glad att jag har lärt känna dessa tjejer!
Efter middagen fick vi ännu fler röda rosor som vi posade så fint med *host* på parkeringen där vi var tvungna att vänta på taxin i en timme, men vad gjorde det i detta sällskapet?
Idag blir det mestadels plugg, vill skriva klart min historiaessä om Europas 1700-1800-tals historia innan vi drar till Ol Pejeta på fältstudievecka. Ikväll däremot står det utgång på schemat, det ryktas om att svenska skolan ska till The Loft och dansa loss! Watch out!
