Så var det dags, mitt sista inlägg. Lever i något av en förnekelse för tillfället, inte ska väl jag lämna allt detta, inte har jag väl sovit min sista natt undermyggnätet med alla mina fina, älskade kenyavänner inom 30 sekunders gångavstånd från min dörr, inte är väl det så det är? Jag har inte alltid kommit så bra överens med alla här på internatet, man kan naturligtivs inte bli bli bästa vän med alla, men likväl har jag gråtit lika mycket varje gång någon har lämnat de senaste dagarna och jag har kramat varenda en lika hårt med ett "hejdå, ha det bra, jag hoppas att vi ses snart igen". Det känns så sorgligt att allting nu har tagit slut, att jag aldrig mer kommer att bo i rum 10A på svenska skolans internat och varje kväll äta kvällsmat med hela min stora Kenyafamilj. Det faktumet har ännu inte hunnit sjunka in.

 

Väskorna är packade, rummet är städat och jag ska snart ta en sista dusch i vår fjärdedels kvadratmeter stora dusch. Sen är det dags, efter kvällsmaten (ber till gud att det INTE blir korvbollar....) rullar bussarna mot flygplasten. När vi, dvs. alla skåningar och ett par stockholmare, har lämnat är det bara fyra stackare kvar här på internatet som alla åker imorgon. Det har varit riktigt jobbigt att vara kvar ända till slutet, att se alla rum tömmas och alla människor åka. Väntan har varit lång, jag har försökt slå ihjäl lite tid genom att ligga och sola vid poolen men har varit så otroligt rastlös hela dagen så slutar bara med att jag går och pillar med nåt annat. 

 

Försöker fokusera på att komma hem istället för att lämna och på att återse istället för att ta förväl. Det går sådär, även om jag såklart ser otroligt mycket fram emot att springa ut i ankomsthallen på Kastrup imorgonbitti. Det ska bli så skönt att äntligen få komma hem, få krama om alla, och få sommarlov på riktigt! Känner mig trots allt ganska klar här, och jag tror att jag är redo att vända blad trots att avsked alltid är jobbiga. Vad som än händer kommer jag alltid att bära med mig alla minnen och lärdomar från detta året i mitt hjärta, och jag är säker på att jag alltid kommer att se tillbaka på tiden som ett av de bästa åren i mitt liv.

 

Med dessa orden tackar jag för mig, tack alla som har följt bloggen under året - det har varit så roligt att se att så många har kikat in för att se vad jag har haft för mig! Stort tack, vi ses snart!