Funderar om jag borde skriva dag 128 eller 150 - har ju egentligen inte spenderat hela 150 dagar i Kenya men det är 150 dagar sedan jag officiellt flyttade hit. Får nog bli 150 i alla fall, enklast så.

De andra 21 dagarna har jag ju, som ni vet, tillbringat hemma i Sverige. Hemma. Tre hela veckors jullov är antagligen det längsta jullovet jag någsonsin haft, men aldrig tidigare har ett lov gått så fort. Vet inte riktigt vart tiden tog vägen, men nu sitter jag alltså åter på mitt rum, 10A, i på svenska skolan i Nairobi. Kunde inte sova så mycket på planet inatt så förmiddagen har spenderats sovandes och nu på eftermiddagen har jag hunnit städa och packa upp mina väskor, den där städningen var välbehövlig vill jag lova. Här hade det på tre veckor hunnit samlas lika mycket damm som det gör på mitt rum hemma i Sverige under minst tre månaders tid. 

 

Min Sverige-dos bestod av många höjdpunkter; pepparkaksbak hos mormor och morfar, julkonsert i Frenninge, julfirande hos faster Ingrid på lillejul och hemma hos oss på julafton, fikor och stunder med mina vänner, nyårskonsert i Öved (där jag efter en veckas hårdträning åter fick stå bland sopranerna och sjunga ut, underbart!), nyårsfirandet med mina pinglor, födelsedagsfirandet av vår kära faster Ingrid, middag hos mormor och morfar, lek med vovven, alla ridturer, varenda minut i stallet, kattmys, dagen i Frenninge med min mamma och mormor, ja jag kan fortsätta i evigheter.. Är glad för varje dag på lovet, det var så skönt att få komma hem igen, få andas ut och inse att allting fortfarande var i stort sett som vanligt - bortsett från att pappa köpt en ny bil. En röd sådan, vilket är det enda som räknas. 

 

Det var jobbigt att återigen behöva säga hejdå till alla där hemma, trodde det skulle vara lättare denna gången men det var snarare tvärtom. Visst inte riktigt vad jag skulle känna när planet lyfte från Kastrup och jag befann mig ensam ute på mitt äventyr, igen. Kändes i alla fall betydligt lättare efter att ha mött upp Jenny på Amsterdams flygplats och vädret och alla glada miner som mötte oss här i Nairobi lindrade ytterligare, men saknaden är fortfarande väldigt stor.