Dag 188 - onsdag, fältstudievecka

På onsdagen lämnade vi bekvämligheterna på campen och åkte istället till en campsite mitt inne i Ol Pejeta, utan inhängnader, tälthus, lounge, toaletter och duschar. Eller, det fanns faktiskt en dusch men det var en såkallad bushdusch där man hämtar vatten från floden, häller i en säck som man sedan hissar upp ovan för huvudet och öppnar en ventil - tror inte det var någon som använde den.. Våra toaletter bestod av grävda hål i marken bakom en presenning, välkommen till bushen!
Efter att ha slagit upp alla tälten åkte vi till Ol Pejetas huvudkontor där en av de som arbetar i projektet höll i en föreläsning. De berättade om hur man under 60- och 70-talet hade drivit bort alla vilda djur, i värsta fall dödat dem för att istället utnyttja all areal till boskap. Under den tiden hade man haft kring 15000 boskap men de hade haft det mycket svårt att få det hela att gå runt ekonomiskt. Idag har man istället utarbetat ett system så att vilda djur och boskap samsas som samma ytor, på så sätt får man in pengar från både boskapen och turism.
Problemet hade tidigare varit att predatorer som lejon och andra kattdjur gav sig på boskapen eftersom de är lätta byten samt att gräset inte räckte till för både savannens gräsätare och boskapen. Lösningen som man kommit fram till är att istället använda boskapen som vertyg för att tvärtom öka grästillväxten. Genom djurens betning stimuleras grästillväxten och deras klövar luckrar upp hård, torr mark så att gräs åter kan växa där. För att undvika predation drivs korna varje kväll in i inhängnader där de är skyddade från predatorer. Dessa inhängnaderna är mobila och flyttas ungefär varannan månad, då är marken där inne så upptrampad att inget gräs finns kvar men så fort marken får vila börjar snart nytt gräs att växa. De stora runda ytorna som inhängnaderna lämnar efter sig kallas för hot spots och vilda djur söker sig väldigt gärna dit eftersom det nya gräset är extra näringsrikt, i slutändan blir det alltså win-win. 
Ol Pejeta driver också flertalet projekt för utrotningshotade djur, bland annat noshörningar. Eftersom Ol Pejeta inte är någon nationalpark kan parken vara inhängnad, det finns dock så kallade korridorer som är utformade på så sätt att alla vilda djur kan passera förutom noshörningar. De hålls alltså kvar inne i parken. Anledningen är tjuvjakten av noshörningar, det finns tyvärr en utbredd, svart marknad för just noshörningshorn i framför allt Asien eftersom de tror att malt noshörningshorn kan bota bland annat cancer. Sanningen är att noshörningshorn består av exakt samma ämne som våra naglar och har alltså inget som helst medicinskt värde. Inne i parken är noshöningarna hårdbevakade och det finns flertalet säkerhetssteg för att förhindra tjuvjakten.
 
Vi besökte en schimpansfarm. Egentligen finns det inte några schimpanser natuligt i Kenya men pga av habitatförstöring och jakt i deras natuliga områden har man öppnat denna farmen för att ta emot utsatta schimpanser. De tar emot schimpanser från bland annat Sydsudan, Burundi, Kongo och Dubai och låter de leva resten av livet i säkerhet. De lever inhängnade pga risken för predation, samt att området är konstruerat för att likna deras naturliga habitat. De är extremt aggressiva så det finns alltid ett staket mellan människorna och schimpanserna, de kan även attackera varandra så varje gång det kommer in en ny schimpans följer långa inskolningsprocesser. 
 
 
Det här är den svarta noshönringen Baraka. Han är blind och jättegammal och lever därför avskärmad från de vilda noshörningarna. 
 
En noshörning av rasen "northern white rhino". Det finns endast 7 stycken noshörningar av denna sorten kvar i hela världen pga utbredd tjuvjakt. Fyra av dem lever i Ol Pejeta under hög säkerhet, man försöker att avla fram fler men ännu har de inte fått någon avkomma.
 
Vi besökte även en farm som håller noshörningar, fyra vita och en svart. De vita för att de är utrotningshotade och den svarta för att den är blind. Vi fick lova att klappa dem; visst hade jag föreställt mig att de skulle vara hårda och skrovliga och det var verkligen som som att klappa på en ojämn betongvägg! Det är helt sjukt stora och tunga, förstår inte hur de ens orkar hålla huvudet uppe och än mindre hur en vit noshörning kan lyckas springa i över 50 km/h. 
 
Efter föreläsningen och studiebesöken fick vi äntligen åka ut på en ordentlig game-drive i parken. Vi såg en hel del djur men bäst var såklart lejonen - totalt 16 stycken såg vi! Lejonungarna kan ha varit bland det sötaste jag sett i hela mitt liv, ville bara hoppa ut ur bilen, lyfte upp dem och gosa med dem. Klokt nog avstog jag från den frestelsen. 
På sista bilden ser ni waterbucks, det är en sorts antiloper men jag tycker inte alls de ser ut att höra hemma på savannen. Tvärtom ser de mer ut att leva i liknande områden som Sveriges renar.
 
"Dit upp ska jag!"
 
Vi passade även på att posa lite på ekvatorn!
 
Bilder lånade av Sofie och Hedda (afrika290.wordpress.com).


Kommentarer
Patricia Karlsson

Verkligen super kul blogg!! Blir helt tagen av alla bilder!! Kolla gärna in min med, Just nu har jag en tävling där du kan vinna valfri bikini från to die for! =)

2014-02-25 @ 19:55:16
URL: http://patriciakarlssons.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0