Tredje och sista delen. I måndags efter middagen åkte vi till en masaiby inte långt från vårt läger för att lära oss om deras kultur och levnadssätt. Masaierna är urbefolkningen här i Kenya, de var tidigare ett nomadiserande folkslag i områden kring gränsen mellan Kenya och Tanzania. Idag är majoriteten bofasta i småbyar i samma område. Deras kultur är extremt annorlunda jämfört med vår, något många reagerade på är att varje man får lov att ha upp till tio fruar. Den första frun väljs ut av fadern när sonen fyller 25. Därefter får han gifta sig med ytterligare nio beroende på hur många kor han äger. Ett annat exempel är att enligt traditionerna måste en pojke döda ett lejon för att denne skall komma att betraktas som en man. Trots att det är olagligt att jaga lejon har masaierna valt att inte släppa helt på denna tradition. Men itället för att varje pojke ska döda var sitt lejon går de istället ut i grupper vart fjärde år och ett tjugotal masaier hjälps istället åt att döda ett lejon. Korna betyder väldigt mycket för masaierna, en man sätter alltid sina kor först, sen kommer barnen och i tredje hand hans fruar. En traditionell ritual är att tappa ut blod ur en kos pulsåder med hjälp av en nål och sen dricka det blandat med mjölk, det sägs ge speciella krafter. 

Det var en väldigt intressant upplevelse men tyvärr så kändes mycket väldigt tillgjort, byn vi besökte var endast en turistattraktion vilket tydligt lyste igenom. Masaierna bodde alltså inte där på riktigt fast de sa att de gjorde det. Också mycket annat som de berättade märktes det tydligt att de baar hade hittat på. Personligen tror jag att de säger vad de tror att vi vill höra, eller så vill de bara driva med oss. Det kanske låter lite hårt men allt var så tydligt, de visade till exempel hur de gjorde upp eld genom att snurra en pinne mot en platta. De sa att det var såhär de tände sina eldar varje dag, menm trovärdigheten sänktes något då det låg flera tändsticksaskar inne i husen. De var väldigt angelägna om att sälja saker och försökte pressa en på så mycket pengar som möjligt, ofta angav de ett pris tjugo gånger högre än värdet och när man inte ville betala så mycket tog de till känsloargument som till exempel att rabbla upp hur många barn de hade och vad de hette osv. Varorna var inte heller riktigt vad de uppgav att det var; samma tand på ett halsband kunde komma både från en hyena, en gepard eller ett lejon när den i själva verket kom från en ko. På flera träföremål kunde man dessutom tydligt se hur de försökt slipa bort en "made in China"-stämpel.

Jag är medveten om att jag låter lite negativ så jag vill slutligen poängtera att det trots allt väldigt intressant och masaierna var trevliga mot oss. Jag tror att vad de visade upp stämmer bättre överens med hur masaierna levde förr så det var ändå givande!