Har varit ganska kaosartat här på internatet denna veckan så har inte riktigt vetat om och i så fall hur mycket jag ska skriva. Som jag skrev sist hade jag en jättebra kväll i fredags på Osteria och sedan Casablanca, trots vissa händelser. Händelserna jag syftar på är hur vissa människor inte kunde hantera alkoholen och därmed var så redlöst berusade att de skämde ut oss alla rejält. Boardingpersonalen blev inte glada och klubben vi var på är vi numera portade ifrån. Det har under de senaste veckorna dessutom kommit fram andra tråkigheter som mobbning, inbrott, fiffel med övervakningssystemet och andra former av vandalism. Vårt måndagsmöte som i vanliga fall brukar gå ut på att vi i matsalen sitter och samtalar lite med våra boardingföräldrar om kommande aktiviteter, saker som är bra eller saker som bör förbättras, blev i måndags till ett möte av en betydligt strängare och bistrare karaktär. Vi satt uppradade i biblioteket för att de vuxna skulle kunna ha ögonkontakt med var och en av oss och istället för två vuxna hade vi nu hela skolledningen, internatföreståndaren och boardingföräldrarna framför oss. Sex vuxna med allt annat än glada miner.
Vår rektor Thomas inledde och sa att med tanke på vad som skett på internatet under den senaste tiden, speciellt den senaste helgen, har ledningen suttit i ett krismöte hela förmiddagen vilket resulterat i en hel del regeländringar. Därefter tog skolledningens ordförande vid och även om han började med att säga att det som komma skulle egentligen endast rörde ett fåtal elever, fick vi nog alla en dålig känsla i magen när han berättade om hur kollosalt dåligt vi betett oss och hur vi smutskastat hela SSN och alla svenskar i Nairobi. Han använde nämligen endast pronomet ni. Inte en enda gång kunde han uttrycka det så som det egentligen är, dvs. några få av er. Visst är vi ett kollektiv, och även om vi nu alla bär samma stämpel är det bara ett fåtal av oss som bär skulden till den. 

Jag har full förståelse för peronalens besvikelse och ilska och jag håller med dem. Kaoset i fredags, mobbning och skadegörelse är fullkompligt oacceptabelt. Kan inte sätta ord på hur sjukt jag tycker att det är. Det var ju inte såhär det skulle vara att bo på internat. 

Mötet slutade i kaos, alla elever var jätteupprörda och de vuxna likså. Hade vi inte dragit ett streck där och då hade debatten kunnat fortsätta hela natten, vilken den visserligen ändå gjorde, i korridorerna, på rummen och i allas tankar. 

Dagarna sedan dess har det varit väldigt spänt, både mellan elever och personal men också tyvärr mellan oss elever. Framför allt går ryktena, ska någon bli hemskickad, vem eller vilka blir det i så fall? Förhoppningsvis får vi reda på det imorgon. 

 

För övrigt har det inte hänt så mycket. Om det nu finns några gudar så har de i alla fall varit på min sida de senaste dagarna, mina sex prov på två veckor har nu krympt till fyra stycken och det känns inte längre som att försöka springa genom en tegelmur. Konstig metafor, jag vet. Jag längtar visserligen fortfarande otroligt mycket tills nästa torsdag på kemiprovet är gjort och det endast finns en slapp fredag mellan mig och en veckas solsemester i Mombasa.