Hade en riktigt dålig dag igår och imorse var det inte mycket bättre, kände mig trött och mörbultad i hela kroppen när jag vaknade, trots lika lång sömn som alltid. Kändes verkligen som jag fick en fet käftsmäll igår när jag insåg att det inte längre räcker att "fortsätta som vanligt", att jag inte kommer nå de målen jag satt. Det blev inte mycket bättre idag, var för trött för att hänga med på lektionerna som jag brukar och på kemi2-lektionen fattade jag absolut ingenting. Jag vill så gärna lära mig, men vad hjälper det när jag inte förstår någonting och allting på tavlan framstår som rena grekiskan? Undrar om det verkligen var speciellt smart att börja läsa kemi2 innan man läst klart kemi1. Prestationsångest suger.

 

Men vet ni vad, i skrivande stund är jag faktiskt jätteglad, rent ut sagt lycklig. Fick det där mejlet av Eva som frambringar samma glädjetjut varje gång, jag hade fått post. Inte nog med det faktum att jag fått post, när jag hämtade ut det var det ett sådant där stort, ljuvligt, tjockt, grönt kuvert och handstilen kände jag så väl igen. Denna underbara tjejen kunde omöjligt veta när hon skickade detta brevet för säkert flera veckor sedan hur perfekt timing hon hade, för det kunde verkligen inte kommit fram vid ett bättre tillfälle. Inuti låg två marabouchoklad som utan tvekan är de godaste jag smakat i hela mitt liv (ja, självklart har jag redan smakat..) och ett A4 med ett fint meddelande! Allt känns lite lättare när man är glad, tror minsann till och med fysiken gick in när jag satte mig och pluggade precis. Så tack igen Kajsa, min fina, älskade vän!