I förmiddags verkade de som om tiden inte kunde gå tillräckligt fort, timmen efter brunchen verkade vara lika lång som två timmar vilken annan dag som helst. Till slut fick jag äntligen dra på mig mina älskade Kyra-ridbyxor /kan var det skönaste och mest slitna plagget jag har i min ägo) plocka fram ridhjälmen, sätta på ridskorna för att sen gå ner till bussen som skulle ta oss till Karura forrest. Efter förra gångens besvikelse försökte jag verkligen hålla nere förväntningarna, men det var svårt kan jag lova, och det var inte bara jag som var ordentligt taggad inför ridningen. När vi kom fram möttes vi av en lång rad av uteboxar med pigga hästhuvuden som kikade ut. Det fanns två ridbanor med färgglada hinder och på gårdsplanen sprang det omkring höns och katter. Hästarna vi skulle få rida var färdigsadlade och leddes ut på gårdsplanen, till min glädje stämde det Tilan hade berättat - ingen häst var undernärd, ingen haltade, utrustningen passade, deras hovar var välskötta, de såg pigga och framåt ut och ingen häst behövde bära en för stor/tung ryttare för sin storlek. Tilan hade i förväg sagt till mig att jag skulle be om en häst vid namn Jungle Boy som hon tyckte passa in på min beskrivning av en rolig ridhäst. Han var brun med svart stubbman och ungefär i samma höjd med mina pållar hemma, kring 1.50 i mankhöjd. Någon skönhet var han då rakt inte, det var ingen av hästarna där, och när jag närmade mig honom försökte han bita mig ett par gånger så något bra första intryck gjorde han verkligen inte. Men väl uppe på hans rygg kom vi riktigt bra överens, öronen pekade rakt fram och han lyssnade till skänklarna, förhållningingar, rösten och till och med ganska bra för vikthjälper. Till en början rörde han sig ganska stötigt men efter ett tag gick han mer avslappnat och kunde till och med gå i en hyfsat samlad form. Vi red en tur på knappt en mil i en fantastiskt vacker skog, jag njöt verkligen av varenda sekund och när vi sträckte ut i en galopp längs en bred, mjuk stig, rödfärgad av den typiska afrikanska jorden, gick mitt leende från öra till öra. Det går inte att beskriva, tror bara det är hästmänniskor som kan förstå, ni andra tycker nog bara det låter töntigt, men på hästryggen är jag sådär lycklig att jag inte kan tänka på någonting annat - bara njuta av nuet! Jungle Boy låg på bra hela turen och verkade ha lika roligt som jag.
Tycker helt klart att det var värt varenda shilling så det kommer bli många fler ridturer i Karura!