Så var det dags, det vi tränat och tränat inför sedan i november - två dagar för tidigt, utomhus, framför en pool i Kenya, men vad gör det - luciakänslan var på topp på svenska ambassaden i Nairobi! 

Det bar av direkt efter skolan, efter att alla sminkat sig, lockat håret och bytt om på rekordtid. I bussen var stämningen förväntansfull, några trallade på julsånger och andra satt tysta och som jag, njöt av att det snart, snart var dags att hoppa i lucialinnena, ställa upp, tända ljusen och sjunga. Väl framme ställde vi upp, fixade allting tekninskt med mikrofoner och högtalare, övade in- och uttågandet och sjöng igenom alla låtar en sista gång. Sen fick vi mingla lite i trädgården som var så fint pyntad i alla hörn med ljusslingor i varje träd och buske och röda och alla räcken, bord etc. inklädda gröna och röda tyger och det bästa av allt, serveringsbord fyllda med lussebullar, pepparkakor, knäck och glögg... det var som att stiga in i himmelriket!

När det började nörkna vid sex-halv sju drog vi oss tillbaka för att byta om, ställa upp och tända ljusen. Den där stämningen kom krypande, när vi stod uppradade, förväntansfulla och skickade lågan från ljus till ljus tills alla var tända. Ambassadören höll tal och välkomnade de ca 500 svenskar som kommit för att mingla och uppleva lite svensk julstämning här i värmen och bland palmerna här i Kenya, han avslutade med att tala om Luciatraditionens rötter och dess förenande egenskaper:

 

Sen var det dags för oss, plötsligt var det på allvar och alla stod stilla, tysta och koncentrerade på Martina, den där totala tystnaden uppstod innan pianot började spela och vi började sakta tåga in sjungandes Sankta Lucia.

Detta var helt klart ett luciatg som skiljer sig totalt från alla andra jag upplevt; istället för att skrida uppför en altargång plaskade vi fram (i vita strumpor) över en gräsmatta som pga regnperioden snarare bör beskrivas som en röd lervälling och istället för att stå framför ett altar stod vi framför en pool - men vad gör det? Det var lucia och i 25 minuter stod världen stilla och luften var fylld med luciasånger.

Är så glad för att jag fått uppleva detta, även om jag saknar allt det där andra som här till denna tiden; mörket, förberedelserna, tända ljus och kanske till och med snö om man har tur, men allt det kommer igen men mitt år i Kenya är här och nu och jag är så glad för att få vara just här, just nu.

 

Nästa onsdag är det dags igen, på julavslutningen ska vi åter klä oss i vita lucialinnen, röda band och glitter, tåga in och sjunga Sankta Lucia. Kommer vara så lycklig när denna stunden är inne, för då har jag gjort klart alla prov och inlämningar för denna terminen - då har jag klarat av halva tvåan! - och då är det bara tre dagar kvar tills jag får krama om min familj och baka perpparkakor hemma hos mormor och morfar. ♥ ♥ ♥ ♥